söndag 3 juni 2018

Intervju med Elin Säfström

Foto: Ola Kjelbye

Fråga: Hej, Elin! Det var länge sedan. Vad pysslar du med nuförtiden?

Svar: Redigering.

Fråga: Det var ett kortfattat svar. Vill du utveckla lite?

Svar: Finns inte så mycket mer att säga. Jag försöker göra någonting sammanhängande och läsligt av en text som beter sig som fucking kvicksand under mina fingrar.

Fråga: Ok, så det känns inte som om det går så bra?

Svar: Har påven en rolig hatt?

Fråga: Det var ju inte så mycket ett svar som en fråga. Fast ok, han har väl det. Även om jag tycker att The Popemobile är ännu roligare. Men du, hur hanterar du redigeringen nu då? Böjd över datorn 24-7?

Svar: Både jag och manuset har blivit som magneter för varandra. Tyvärr med repellerande poler.

Fråga: Så du kommer liksom inte åt det, eller?

Svar: Jo, det gör jag väl. Men det känns som om jag vill resa mig från datorn hela tiden. Eller typ öppna något annat dokument. Eller browsern. Skriva något annat. Som ett meningslöst blogginlägg t.ex.

Fråga: Så det blir ingenting gjort?

Svar: Jo! Det blir det, jag lovar. Men motståndet är ingenting mindre än episkt.

Fråga: Kanske att jag ska lämna dig i fred med din redigering då?

Svar: Nej, lämna mig inte åt mitt öde! Hjälp mig!

Fråga: Vad kan jag göra för dig?

Svar: Skaffa en piska och flagellera loss! Så att jag kommer någonvart!

Fråga: Jag vet inte om flagellera är ett existerande verb, men det låter som om det skulle kunna betyda att jag ska piska mig själv?

Svar: Inte så långt från sanningen, kanske.

Fråga: Kan jag inte gå och hämta lite kaffe åt dig i stället?

Svar: Ok. Det får väl duga.

Fråga: Du ser besviken ut. Varför?

Svar: Jag hade velat ha champagne.

Fråga: Men ska jag gå och hämta det då?

Svar: NEJ!!! Jag kan väl inte jobba på manuset med alkohol i kroppen! Det är som att fylleköra sig igenom det.

Fråga: Ok. Kaffe får det bli då?

Svar: [surmulen tystnad]

Fråga: En sista fråga bara: Varför är du så långt ned på fotot här uppe? Halva bilden är ju typ ... tak, eller något?

Svar: Fråga Ola Kjelbye som tog den. Min teori är att han tyckte att bakgrunden var roligare än jag. Och visst, han hade en poäng. Kolla bara på mitt manus: En studie i dravel och tristess.

Fråga: Ok, en sista, sista fråga då: Menar du allvar nu?

Svar: Om manuset? Nej, ok. Så farligt är det inte. Men prova själv att leva med dina egna lustigheter inpå bara skinnet i en ändlös loop. Det är lite Inför lyckta dörrar över det.

Fråga: Öh, ok, det blir en sista, sista, sista fråga på det: Inför lyckta dörrar?

Svar: Google it. Har inte tid med det här längre. Manuset kommer inte att utföra HLR på sig självt. Och hämta det där satans kaffet!

11 kommentarer:

  1. Ojojoj, lät riktigt jobbigt det där. Men kan man inte ta ett glas vin för att komma loss lite i skrivet om det känns så här fruktansvärt motigt? Försöker minnas om jag gjort det själv nån gång men kommer inte ihåg faktiskt. Man har det väl aldrig så här tufft om man inte har en riktig dead line med i spelet också så kan inte säga att jag varit med om nåt liknande heller för den delen... Hoppas du tar dig igenom och kommer ut på andra sidan helskinnad och med sansen i behåll. Får en känsla av att du är på sluttampen här? Och förresten, vad är det för byggnad i bakgrunden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, det är alltid så här för mig - det löser sig. Och jag kan faktiskt inte jobba med en droppe alkohol i mig. Det gäller främst programmering - t.ex. om man firar framgångar för företaget med lite bubbel i lunchrummet så är jag körd för den dagen, kan liksom inte följa koden längre. Men det gäller även skrivandet. Så här på sluttampen (vilket det är, ja) så måste min koncentration vara fullständig.

      Fotot är taget på Arlanda Express-perrongen. Någon minut efteråt blev vi bortjagade av en vakt:)

      Radera
  2. Hihi, du är underhållande i redigeringsplågan :-)
    Tycker det brukar kännas FANTASTISKT att skriva efter ett par glas, men texten blir då oftast skit av den graden av skit att det inte ens går att redigera till läsbart. Har inte provat skriv+champagne, dock.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, är det så illa!? Bäst att låta bli vinet låter det som, jag är rätt lättpåverkad dessutom...

      Radera
    2. Tackar, tackar. Haha, jag har faktiskt inte provat att skriva berusad, men jag gissar att utkomsten skulle bli horribel.

      Radera
  3. Plågsamt inlägg, men roligt. Och jag fattar att det måste vara tufft att brottas med sina egna lustigheter på det där sättet – ingenting lär kännas särskilt fyndigt efter X antal vändor. Men det är det, jag lovar. Du fick mig att skratta högt, det hände inte ofta när jag läser.
    Heja dig, keep on keeping on o.s.v!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så väldigt, väldigt roligt att höra. Men nej, det är inte så himla kul att möta samma elände om och om och om och om igen. Tack!!

      Radera
  4. Ajdå, det där låter jobbigt...Minns hur det var sista tiden med Skuggis, jag kände mig som en fånge vid datorn, och så fort jag lämnade den som om jag gjorde något brottsligt... Nej, jobba med alkohol i kroppen, inte bra. Men däremot när man gett upp för dagen. DÅ tycker jag att man ibland kan belöna sig själv med...ja, varför inte bubbel?! Jobba på, det BLIR klart och jag ser fram emot när vi bubblar ihop nästa gång ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har på riktigt aldrig känt mig så slutkörd i huvudet som nu. Skulle försöka arrangera en tågresa åt mig själv i samband med ett författarbesök och kunde liksom inte få till det. Helt sjukt. Men ja, det blir trevligt att bubbla ihop!

      Radera
  5. Men lite måste det väl hjälpa att ha ett supersnyggt omslag som målbild och motivation? För alltså jisses vad fint det var! Absolut snyggast i serien – och då är ju inte de andra fy skam heller.

    Men det kan du ju svara på senare. Drick ditt kaffe nu. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ÄR ju snyggt. Lite väl snyggt, tycker en liten del av mig:) Det fanns två förslag och det andra var bra mycket skitigare, liksom, men alla på förlaget var överens om det här som vi valde. Men visst! Absolut, man får en skjuts av att boken liksom nästan finns fysiskt.

      Radera