Ok, nu blir det inte roligt här. Mitt råd är att sluta läsa redan nu om du känner att du inte pallar mer elände i ditt liv.
För dig som blev kvar: det gäller klimatet.
2018 var året då jag förstod att vi var körda. Det här kommer inte att lösa sig. Vi går mot den typ av kris som drabbade dinosaurierna. Dit har vi lyckats ta oss på typ hundra (100!) år.
Människan är det sämsta som någonsin hänt jorden. Evolution gone bad!
Fast jorden klarar sig väl i längden. Bygger långsamt upp någon form av fungerande liv. Men kommer det att finnas människor?
Min gissning är ja, under överskådlig framtid. Inte på något sätt i samma förödande mängder som nu, men människor är som kackerlackor. Det är nog svårt att ta livet av varenda en av oss.
Dock försöker vi göra just det. Inte på mikronivå, men på makronivå. Den där nivån som ingen av oss kan påverka individuellt. Endast ett gemensamt krafttag av astronomiska mått kan åstadkomma någonting över huvud taget.
Det är inte ens i närheten av att hända. De galna psykopaterna/narcissisterna som sitter vid makten över hela världen har ingen tanke på att göra någonting annat än att stoppa huvudet i sanden och fortsätta härska i lugn och ro.
Inte heller folkvalda, i princip välvilliga politiker, som våra i Sverige, tänker göra något särskilt dramatiskt. Det är helt enkelt inte "ekonomiskt försvarbart". Vilket kan vara det dummaste någon sagt, någonsin.
Och även om hela Sverige skulle uppföra sig exemplariskt med noll klimatavtryck så är vi fucking obetydliga globalt! Det bästa vi framburit är stackars Greta Thunberg. En av de unga människor som blir sittande med den här katastrofen när den förvärras i turbofart.
Det här med unga, ja. Jag har ett barn. Och här har vi det som får hjärtat att stelna som cement av ångest: hur ska det gå för min dotter? Hur kommer hennes liv att se ut?
Om det bara vore jag, liksom. Min generation. Då skulle det eventuellt gå att bära känslomässigt. Men nu är det inte oss det primärt gäller.
Allt detta är så fruktansvärt att egentligen ingenting över huvud taget av det man gör/planerar/gnäller över i övrigt spelar någon som helst roll. Det spelar fanimej INGEN roll huruvida jag lyckas med mitt författarskap och andra strävanden.
Här träder en mycket mänsklig egenskap in och räddar dagen: jag slutar tänka på det. Oftast tänker jag inte på att det är kört. Jag oroar mig över jobb och pengar och semester och manus och sömnsvårigheter. Som om det spelade någon roll i längden.
För människor är idioter. Även jag.
En intressant diskussion som absolut kan få vem som helst att bli superdepp närhelst de tankarna kommer. Men väljer ändå att försöka se det positivt, människorna försvinner väl antagligen förr eller senare men livet på jorden går vidare. Jag tycker det är tröstande att tänka på hur världen lever vidare utan oss, tror det blir vackert. Som efter Tjernobyl när människorna lämnade och naturen återtar kommandot - det är något fint med det. Som du säger är det långt kvar och inget som lär drabba dagens generationer. Frågan är om globaliseringstrenden går tillbaka framöver, det tycker jag blir intressant att se. Förhoppningsvis kommer nästa generation inte drabbas av samma konsumtionshets som vi och det tror jag är hälsosamt inte bara hållbarhetsmässigt utan även för välbefinnandet. Men visst spelar ditt författarskap ändå stor roll just nu, för vi vill ju läsa dina framtida alster!
SvaraRaderaDet är peppande att se att du tänker dig framtida generationer som HAR en rimlig tillvaro ändå, för jag tror ju att civilisationens undergång sannolikt inträffar under min dotters livstid - vilket är en outhärdlig tanke. Det är människans utdöende jag tror kommer att låta vänta på sig.
RaderaMen visst, planeten kommer att finnas kvar och nytt liv kommer att spira.
Väldigt rart att du säger så om mitt skrivande - tack!
Oj, tror du det kan ske så snabbt?! Låter otroligt i mina öron. Den som lever får se antar jag. Tredje världskriget däremot kan nog komma under våra barns livstid (kanske tom under vår egen?) och det lär bli väldigt annorlunda från tidigare krigsföring och otroligt tuffa tider ...
RaderaOk, jag tog i där. Men vad kommer att hända när stora delar av världen blir oebeboeliga? Då måste ju folk flytta på sig. Och när enorma folkmassor flyttar på sig och kämpar sinsemellan om resurser ... Tror att det blir riktigt illa. Inte alls omöjligt att det är just i.o.m. detta tredje världskriget startar. Blä, vad jag är pessimistisk, men jag kan liksom inte bortse från allt forskarna och det sunda förnuftet säger.
RaderaFör drygt tjugo år sedan sa vår universitetsprofessor att inga folkvalda kommer att fatta de beslut som krävs för att vända klimatkrisen, för då blir de inte omvalda. Han hade rätt. Vi lever i en f-ing apokalyps/dystopi. Jobbar som miljöhandläggare och kommer bli tvungen att byta jobb pga orkar inte ta in allt elände dagligen. //Annika (som inte kan logga in idag)
SvaraRaderaDet är helt fruktansvärt att så pass många har haft koll på det här i förväg, men att inte en jävel lyssnat/vågat försöka göra något åt det. Så himla läskigt! Och det är så den här civilisationen går under så småningom. Det enda jag törs hoppas på är att min dotter får leva ett bra liv, trots allt. Fattar verkligen att du inte pallar i längden!
RaderaSåg iaf en säl här i skärgården för några dagar sedan.
En säl, vilken sötchock! Sådant man får klänga sig fast vid när det känns superhopplöst, typ som just nu. Brukar också hoppas att min dotter får ett bra liv, och att deras generation är lite smartare än vår.
RaderaSälen var helt klart ett (tillfälligt) själslyft. Ja, de är nog det - smartare alltså - men ojojojojojojojojoj, vilket elände vi lämnar efter oss. Som Greta Thunberg säger (parafraserar här): "How dare you take my future away from me?!"
RaderaJa förstår att det kan vara outhärdligt att se det hela dagarna. Min kusin är miljöhandläggare på kommun och har just gått in i den skräckinjagande ”väggen” så är verkligen värt att ta sådana signaler på allvar. Hopps du kan lösa din arbetssituation på ett bra sätt framöver!
Radera