söndag 26 mars 2017

Författarskola #27 - manus i gungning


Nu, vill jag lova, är det ostadigt under fötterna här. Manuset är just nu som ett sådant där uppblåsbart hoppslott med en flock sexåringar i. Och det är jag som är sexåringarna. Jag hoppar runt, bankar, rycker och drar, helt hämningslöst.

Jag har troligen i och med detta sytt ihop en liten grej på hyfsat tillfredsställande vis. Frågan är bara vad jag lämnar efter mig i form av gapande hål och luckor i min hårt manglade historia.

Tidslinjen har jag tillfälligt tappat greppet om också. Jag måste mödosamt gå igenom kapitel för kapitel och se om det jag gjort alls är möjligt i tiden.

Men jag har ju en massa gamla versioner kvar, i olika stadier av kaos. Någon av dem bör väl gå att utgå ifrån om jag skulle behöva backa det här, men samtidigt vilja behålla vissa grejer. I praktiken är det alltså olika spår jag har att göra med nu igen (ett gäng sådana den här gången), även om jag är ganska säker på att jag kommer att köra på den allra senaste versionen.

Det här med versionshantering. Shit, alltså. Hade det rört sig om kod (ni vet sådan som finns i datorer) så hade min panik nu varit total, för garanterat ingenting - ingenting! - hade fungerat vid det här laget. Men a) nu rör det sig om en så plastisk sak som en påhittad historia, så man kan leva med några luckor som man sedan jobbar sig igenom på känn, och b) hade det varit kod hade det garanterat funnits vettig versionshantering, så situationen hade aldrig uppstått (annat än i mina jobbrelaterade mardrömmar).

Och jag har lovat min redaktör att hon ska ha en ny version på skrivbordet i morgon.

Men det är ok. För om hon gillar det där lilla nya som eventuellt funkar i hoppslottet nu, så löser jag resten. Om jag så ska behöva bända själva rumtiden efter min vilja.

Sensmoral? Nja. Det är ok att det gungar ibland? Möjligen.

11 kommentarer:

  1. Låter som en helt normal kreativ process :-D
    Alltså det där med versionhanteringen; kan inte någon bara komma på den ultimata lösningen och sälja den? Jag skulle betala dyrt. Har en (!) version i min dator och ungefär en miljard olika i mail som jag skickat till mig själv efter alla arbetspass. Det är inte ett bra sätt att jobba på när man vill gå tillbaka och har 354 olika dokument i mailen som heter likadant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Amen to that. Allt flyter omkring bara. Kan knäcka den bäste.

      Radera
  2. Åh jag känner igen det där med olika versioner. Hur ska man göra om man vill använda en gammal version som grund men har en liten del i en annan version som man vill byta ut/lägga till? Hrm... vem sa att det skulle vara lätt att skriva en bok liksom? :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Men det är ju det där med att det tar en stund att läsa igenom också, så att ha koll på att allt stämmer rakt igenom är ingen självklarhet.

      Radera
    2. Verkligen inte. Rätt vad det är byter en karaktär namn, kön, favoritmusik eller vinsmak. Inte helt lätt att komma ihåg alla ändringar man gör!

      Radera
  3. Det krävs mod att ändra! ☺ 👍

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Javisst:) Särskilt med en redaktör som flåsar en i nacken.

      Radera
  4. Åh så skönt att höra om fler gungande manus. (Även om jag såklart hoppas att vågorna lägger sig för dig och du snart sitter med en prydligt sammansatt historia!). Jag börjar lära mig det som Annika var inne på, att det är så det funkar i den kreativa processen. Jag börjar också tro att det vinnande konceptet är att bara köra på. Fortsätta harva. Tids nog borde det ju bli hyfsat färdigt? Att ge upp är nog ganska vanligt, men jag vet inte om jag har hört om någon som skrev och stretade på men ändå inte rodde det i hamn? (Att ro det i hamn = att göra klart, inte att förväxla med publicerad bok!).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, jag tror också på att pannbensharva sig igenom gungningen. Jag bara hoppas att vi hinner ända fram i tid😬 Boken ska på tryck före sommarsemestrarna på förlaget😱

      Radera
  5. Jag har också flera versioner av mina manus och jag minns inte ens vilken version jag jobbade med senast. Sjukt opraktiskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämen, välkommen hit! Alltså, det känns rätt tryggt att höra. Om du, av alla människor, har det så stökigt och det blir så bra i alla fall, ja då känns det ok.

      Har du läst mitt inlägg Författarskola #18?

      Radera