Glädjetjut #2 - utgiven författare

Kom just på att jag är utgiven författare. Utgiven. Författare. Efter tio års slit och misslyckanden. Jag tog mig hit, på något sätt. Det är tamejfan helt sinnessjukt fantastiskt!

Nu har jag sedan En väktares bekännelser kom ut, för ganska exakt en och en halv månad sedan, mest fokuserat på mottagandet och hur jag kan göra för att bli en bättre författare. Och det är väl bra. Men det finns också all anledning att då och då luta sig tillbaka och tillåta sig själv att bara vara utgiven författare.

Utgiven. Författare. Yay!

Minskad skamfaktor = ökad risk för hjärtinfarkt

Alltså, de här självbetjäningsterminalerna på McDonald's ... De har ju tagit bort alla spärrar, liksom. Man behöver inte längre försöka se lite normal ut inför tonåringen i kassan. Det är bara att vräka på med valfritt antal instanser av hamburgare, efterrätter och annat smått och gott. En icke orimlig beställning är t.ex.: 1 QP Cheese, 9-pack McNuggets med bbq-sås, 1 stor vaniljshake, 1 Sundae med kolasås, 1 äppelpaj, 1 McDonut choklad.

För man behöver inte stå till svars längre. Processen är effektivt anonymiserad och smärtfri och man själv reducerad till ett nummer på en skärm. Man behöver inte längre beställa en extra hamburgare för att ge sken av att man beställer åt två personer när man bullar upp på dessertfronten. Bulimiker-heaven!

Sedan kan man i lugn och ro slinka hem med sin hyfsat anonyma, bruna papperspåse - lite som man köpte porr förr i tiden, får jag för mig. Visst, folk ser fortfarande att man varit på McDonald's, men vad de vet så skulle man ju kunna ha köpt en kycklingsallad och en påse minimorötter.

Vilket man ju inte gjort. Någonsin.

Ett minne för livet

Den här bilden tog jag i en taxi när jag var nere i Göteborg i samband med bokmässan i år. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var lite synd att övervakningskamerabilderna bara skulle användas vid brott. Det hade väl varit trevligt om man erbjudits att köpa en bild och spara som ett litet minne av sin taxiresa. Som när man åkt bergochdalbana, liksom.

Hantverkare hemma

I skrivande stund har jag en hantverkare hemma. Han fixar och mekar i köket och jag sitter i närheten och försöker vara lagom tillgänglig. Man vill ju inte hänga den som ska laga ens grejer över axeln och eventuellt störa sönder någonting viktigt. Samtidigt får man inte vara alltför avlägsen, utan man måste ju kunna reagera så fort man behövs, utan att personen i fråga behöver ropa eller rentav gå och knacka en på axeln för att man ska höra genom väggar och/eller hörlurar. Det är ett finlir. 

Och så vet jag aldrig om jag ska erbjuda kaffe. Det borde man väl i princip, men då måste man ju stå - potentiellt i vägen - och göra det där kaffet, och sedan måste man väl nästan vara lite social och konversera lite också under själva inmundigandet av detsamma. Dessutom borde man väl själv ta en kopp i så fall, och man kanske inte alls är sugen på kaffe. Men det är väl smällar man får ta, liksom.

Nej, nu går jag helt enkelt och frågar om han vill ha kaffe - på vinst och förlust!

Äsch, han är visst klar. Lite antiklimaktiskt sådär.

Språkporr #3 - kinesiskans toner

Jag höll mig in i det sista borta från kinesiska, dels eftersom jag hade språkstopp (jag försökte redan lära mig sex olika språk och tyckte att det kunde räcka) och dels eftersom jag tänkte att de där "tonerna" alla pratar om skulle vara omöjliga att lära sig i vuxen ålder.

Men till slut kunde jag inte hålla mig längre. Jag menar, bara själva denna svårighet blir ju omöjlig att stå emot i längden. Och en miljard kineser kan inte ha fel. Typ.

Nå, det är i alla fall mandarin jag gett mig på - det är den variant av kinesiska som flest människor talar (någonting i stil med 700 miljoner människor har det som modersmål!) - och där har vi fyra toner att röra oss med, samt en icke-ton. Vilket alltså i praktiken är fem olika sätt att uttala en enda, i övrigt identisk stavelse.

Ja, jag får också rysningar. Tanken svindlar.

Det klassiska exemplet är stavelsen "ma", som genom applicering av de fyra olika tonerna samt icke-tonen (alltså, det är inte jag som hittat på att det finns stavelser som "inte har någon ton") kan betyda sinsemellan helt olika saker: "mamma", "hampa", "skälla på", "häst", och den sista, tonlösa varianten, är den frågepartikel som används vid ja- och nejfrågor. Som alla förstår så har detta givit upphov till en mängd tungvrickare av typen "skäller mamma på hampahästen?".

Den glada nyheten är att det inte är så himla svårt att faktiskt - i vuxen ålder - lära sig att både uppfatta och producera de här tonerna. Vi har prosodi (språkmelodi) i svenskan som ganska väl motsvarar det som pågår i kinesiskan. Faktum är att svenskan till och med räknas till den grupp av språk där man har betydelsebärande toner (tänk "tomten" som omger huset och "tomten" i luva).

Vilka är då de här tonerna - och deras tonlösa komplement? Svårt att förklara och lätt att länka till (kvinnan i det här klippet kallar faktiskt icke-tonen för den neutrala tonen och det ska jag också göra i fortsättningen).

Nedskrivet ser det ut så här:

mā 妈 - mamma - första tonen: hög, flat ton

má 麻 - hampa - andra tonen: stigande ton, som i en fråga

mǎ 马 - häst - tredje tonen: låg ton, som i sin renaste form gör en liten dipp och sedan går upp igen

mà 骂 - skälla (på) - fjärde tonen: fallande ton, låter lite avsnoppande

ma 吗 - frågepartikel - neutral ton: det händer inte så mycket alls, liksom

(Här har jag använt så kallad Simplified Chinese, vilket innebär att tecknen är något förenklade i förhållande till de traditionella tecknen.)

Sedan ska man inte tro att man är hemma på något sätt bara för att man kan sätta en enskild stavelse tonmässigt - det har man väldigt lite användning av i praktiken. Det är när man börjar sätta ihop olika stavelser som det börjar hända grejer, men det tar vi en annan gång.

Alltså, kan det finnas någon som inte blir glad av det här?

Glädjetjut #1 - vanlig hyfs tillämpas

Av någon anledning fick jag ett mail från Airbnb igår. Oklart varför, eftersom jag aldrig vare sig hyrt ut eller hyrt rum via denna förmedling. I vilket fall som helst är jag jätteglad att jag fick det och att jag råkade kasta en blick i det innan jag på rutin raderade det.

Så här stod det:

Earlier this year, we launched a comprehensive effort to fight bias and discrimination in the Airbnb community. As a result of this effort, we’re asking everyone to agree to a Community Commitment beginning November 1, 2016. Agreeing to this commitment will affect your use of Airbnb, so we wanted to give you a heads up about it.

What is the Community Commitment?

You commit to treat everyone—regardless of race, religion, national origin, ethnicity, disability, sex, gender identity, sexual orientation or age—with respect, and without judgment or bias.

How do I accept the commitment?

On or after November 1, we’ll show you the commitment when you log in to or open the Airbnb website, mobile or tablet app and we’ll automatically ask you to accept.

What if I decline the commitment?

If you decline the commitment, you won’t be able to host or book using Airbnb, and you have the option to cancel your account. Once your account is canceled, future booked trips will be canceled. You will still be able to browse Airbnb but you won’t be able to book any reservations or host any guests.

Är det inte underbart när det händer någonting positivt i världen? Jag vet att Airbnb är en jättestor nätverksverksamhet och jag är så glad att se att de tar formell ställning.

Nästa gång jag åker utomlands är det jag som fixar boende genom dem!

Gästbloggare

Jag kanske ska nämna att jag just idag gästbloggar på Debutantbloggen, där en Gilla-kollega fixade in mig på ett hörn. Tack, Kalle!

Här är inlägget.