Jag är ingen politiskt lagd människa och jag har faktiskt som policy att hålla mig borta från "traditionella" nyheter, såsom de rubriker som ofelbart gör mig ledsen, arg eller rädd, så fort jag råkar leta mig in på någon tidningssajt. MEN ... nu läste jag i alla fall om statssekreterare Erik Bromander och hans jädrans, onödiga respektlöshet för sitt ämbete och vad det innebär i form av förtroende.
Jag vet att jag är naiv, men varför blir man politiker ifall man inte bryr sig? Eller ens har lite vanlig hyfs. Eller slutade man bry sig någonstans på vägen till partitoppen och var det även då man tappade hyfsen?
Jag gissar att det här är bland det mildare som hänt i politiken men som ändå nått massmedia, fast det är väl precis därför jag orkar bry mig och till och med skriva en rad om saken - jag reducerades nämligen inte till en gråtande hög, utan blev mest förbannad.
Men fy satan, Erik Bromander! Fan att du inte kunde bete dig lite hederligt och schysst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar