onsdag 18 april 2018

Litteraturveckan i Göteborg

Jag har haft extremt låg actionnivå här på bloggen på sistone. Det har till viss del berott på att jag verkligen haft annat för mig än att sitta och raljera ohämmat om mig själv och mitt liv.

Förra veckan, t.ex., var jag i Göteborg, på den årligt återkommande Litteraturveckan, där författare från alla landsändar samlas och bombarderar skolorna där med författarbesök. Jag var en av dessa författare och jag bombarderade personligen fem skolor med sammanlagt arton (18!) lektioner.

Ojojoj, säger jag bara. Det var jätteroligt, men det var också väldigt intensivt. Jag är definitivt inte van vid att stå och prata mellan tre och fyra timmar non-stop om dagen. Det blir lite tröttande att höra sin egen röst så mycket. Och ungdomarna i de här åldrarna (11-15 år) kan vara en aning ... okoncentrerade ibland, om vi säger så. De allra flesta elever var exemplariskt tålmodiga, men då och då kunde man skönja en viss otålighet. "Vem är tanten och vad fan är det hon snackar om?" var känslan ibland. Och det kan man ju relatera till.

En annan sak som var fantastiskt rolig var att träffa alla dessa kolleger (jojo!). Jag hade närkontakt med bl.a. Moa Eriksson Sandberg, Christina LindströmAnn-Charlotte Ekensten och Bengt-Erik Engholm - alla mycket trevliga människor.

Moa förbarmade sig över mig första kvällen (åkte ned redan på söndagen) och tittade snällt på när jag åt middag. Hon är så himla trevlig!

Moa och jag har det lite cozy

Christina och jag hade tidigare bara hälsat på varandra som hastigast på Bokmässan, men nu tog vi en helkväll tillsammans. Och alltså, hjälp, vad vi båda kan pladdra. Att vi fick i oss någon mat ö.h.t. är obegripligt. Jag läste f.ö. hennes senaste bok, Finns det björkar i Sarajevo?, på tåget ned och den måste ni absolut läsa allihopa för den är - i vanlig ordning - fantastisk. Hon kan skriva, denna kvinna.

Jag och Christina Lindström partar loss

Ann-Charlotte är en otroligt varm och härlig människa, som jag visserligen bara sett svischa förbi tidigare, men som det känns som att jag redan känner. Det var vansinnigt roligt att få se mer av henne denna gång.

Bengt-Erik har jag träffat tidigare i samband med Författardagen i år och nu slumpade det sig så att vi skulle till samma skola en dag, så vi hamnade på spårvagnen tillsammans. Det var rena turen att jag råkade kolla på den blå pluppen på iPhonen när vi plötsligt befann oss på vår destinationshållplats, för annars hade vi pratat oss förbi den.

Ann-Charlottes bild av mig, henne själv och Bengt-Erik (hoppas det är ok att jag använder den här ...)

I övrigt hade vi något som kallades Utbudskväll, där alla medverkande författare fick en chans att presentera sig själva och sina böcker (eller göra vad som helst egentligen) på fyra minuter. Det var riktigt roligt att få se och höra så många kända och (för mig) okända ansikten/röster. Bl.a. så pratade Charlotta Björnulfsson om sin senaste bok Sommarlovet och där var jag verkligen superstarstruck, för hon har skrivit den bästa barnbok jag läst: Älvis & Elvy som jag skrivit om här.

Veckan var överlag fantastisk och jag är jätteglad över att jag fick vara med. Nästa år tror jag dock att jag begränsar antalet dagar (om jag alls får vara med - det är inte säkert), helt enkelt eftersom jag är lite gammal och trött, OCH inte minst för att jag inte vill vara borta från min dotter längre än nödvändigt (som det var nu blev min familj närmast tvungen att komma ned och vara med fr.o.m. onsdagen vilket var trevligt, men lite opraktiskt).

En annan figur jag stötte på i Göteborg, på Naturhistoriska museet, som jag besökte med min dotter

Slut på trist rapport!

16 kommentarer:

  1. Jag tror också att jag kommer begränsa mig lite nästa år (om jag får vara med!). Denna tant är också lite för gammal och trött - även om hon är varm och härlig. Puss ;-)

    SvaraRadera
  2. Nej, inte trist, utan en kul inblick i the glamour ;-)
    Och så en dinosaurie på det, inte illa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, hotellet var faktiskt fantastiskt. Alla författare (som ju är vana vid fattigdom och elände) var helt chockskadade över femstjärnigheten. Dinosaurien var om möjligt ännu mer glamorös.

      Radera
  3. Wow, vilken vecka! 18 lektioner låter helt sjukt mycket, fantastisk prestation! Haha, så kommer familjen ner mitt i allt också, var det planerat eller kom de spontant för att de saknade dig sååå mycket? Gulligt av dem men som sagt inget som underlättar när man ska jobba direkt :/ Snart har väl din dotter skolplikt så då är det slut på sådana utsvävningar ;) Tack för intressant inlägg, satt just och funderade över hur man drar in pengar som författare och här var, gissar jag, ett bra exempel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var planerat, tack och lov - med lånad lägenhet och allting, eftersom jag inte rimligen kunde hysa familjen på det tjusiga, femstjärniga hotell som jag till min egen förundran bodde på de tre första nätterna. Ack ja, skolplikten ... Hon fyller iaf fyra i sommar.

      Jamen, jag tror verkligen att det är så här riktiga, heltidsförfattare försörjer sig. Det måste vara ganska slitigt. För mig fanns inget ekonomiskt incitament, utan mer än känsla av att "det är så här äkta författare gör".

      Radera
    2. Aha, 2 år kvar i frihet att resa bort när man vill då :)

      Radera
  4. Ingen glidarvecka direkt med alla bokningarna. Låter roligt att ändå göra en sådan grej och få träffa författarkollegor på det viset. Men slitigt att träffa alla eleverna, ja det kan jag förstå. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nix, jag gled inte mycket - men jag hade väldigt roligt med de andra författarna. Kul så klart med ungarna också, men jo, det tog på krafterna. Man får komma ihåg att de inte har valt att vara där och att ingenting säger att de faktiskt är intresserade av vad man har att berätta:) Men, som sagt, de allra flesta var hur rara som helst - jag är bara inte van att stå och mala timme ut och timme in.

      Radera
  5. Nu har jag hittat till din blogg! (vilket i och för sig inte var svårt, såg att du kommenterat hos Ann-charlotte)
    Jag som har följt litteraturveckan på avstånd har ju mest sett glamouren på kvällarna. Verkar ha varit riktigt trevligt. Det är precis SÅ det är att vara författare! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vänta nu? Var du där? På tisdagskvällen eller så? Trodde du var upptagen med att vara nominerad till Slangbellan här uppe i stan:)

      Radera
    2. Ah, nu fattar jag! Sociala medier? Är så ny på det där att jag ibland glömmer att det är så man gör för att hänga med:)

      Radera
    3. Japp följa partyt på typ avstånd. :-)

      Radera
  6. Inte trist rapport! Det råkar vara så att det är väldigt kul att läsa när du "raljerar ohämmat om ditt liv". Dessutom blir vi som kämpar på lite imponerade och på så vis får vi lite extra sprutt i baken. Win-win ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men visst blir man imponerad av stjärnglansen?:) Hehe. Men puh, det var ett ganska slitigt jobb. Glad om det kan inspirera på något vis.

      Radera
  7. Vilken vecka:) Men förstår verkligen om det tog på krafterna på samma gång!

    SvaraRadera