??? (Källa)
Allvarligt, hur går det? Ska det vara så här segt? Kännas fullt så trist?
Alltså, att skriva böcker, inte att typ leva, eller vad man ska säga. Jag har det bättre än någonsin i stort - inte visste jag att medelåldern skulle vara så fantastisk! Jag trodde att man bara skulle glida hjälplöst mot graven, rynkig och skruttig. Det var min ungdoms bild av det hela. Nå, förr eller senare börjar väl det där glidandet (för visst går det obevekligt framåt) ta fart och inte kännas så livat längre.
Men det var inte det jag skulle prata om, utan hur trögt det går med skrivandet. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: var är mina tomtar och troll?! Jag var så himla hemma i den världen. Inte för att jag i dagsläget känner att jag skulle vilja fortsätta med Tilda, men jag trivdes så bra medan det varande.
Inte för att det nödvändigtvis blev bra för det. Jag har fått mitt första betyg för Sömnernas sömn på Goodreads, från en som verkligen gillade En väktares bekännelser och Visheten vaknar: en trea blev det. Något av en besvikelse för henne, alltså. Vilket ju får en stackars författare att känna sig rent skyldig:| Kanske blir det bara treor för denna. Uppblandat med ett och annat bottenbetyg. På sätt och vis vore det skönt med ett riktigt fiasko, så är förväntningarna på en rimlig nivå inför nästa bok. Om det ens blir någon sådan! Just nu känns det rätt mörkt.
Men jag tragglar på här. Dock med en tanke om att eventuellt revidera strategin inför hösten, så att jag redan nu tar itu med någonting som jag verkligen brinner för. Det som hindrar mig är att jag är lite orolig för att jag just nu är oförmögen att göra någonting vettigt med en aldrig så härlig idé.
Läser mer än vanligt för tillfället - SÅ många böcker som bara MÅSTE läsas - och det är eventuellt en aning hämmande, eftersom typ alla skriver bättre än man själv, har man ju en känsla av.
Bitter much? Nej, jag tror inte det. Jag uppskattar fortfarande att läsa bra böcker - tack GODE GUD! - men självförtroendet är inte på topp.
Och så fryser jag fan om fötterna, för det har börjat bli kyligt här i Stockholm och golvvärmen har inte kickat in än.
Hej där och tack för uppdateringen även om jag givetvis önskat att allt rullade på som bara den för dig. Skönt att livet i övrigt är bra, så åker man kanske inte ända ner i botten ändå trots att det är jobbigt. Bra att gå på känslan när det känns motigt, det undermedvetna jobbar för dig och inte mot dig (i regel) och tycker att man oftast landar rätt om man litar på sin intuition.
SvaraRaderaMen, tycker du gör helt rätt i att skriva av dig här. En del av det du upplever kan nog vara kopplat till rätt den näst intill obligatoriska tomheten man upplever efter att ha avslutat ett projekt. Och vilket projekt sen, tre böcker på kort tid. Helt normalt att känna sig vilsen och tom. Mina tips om du vill ha några (är expert på att ge tips i alla lägen även om mottagaren inte är så sugen på att få några men kan bara inte låta bli!) är att få ett avslut på något sätt för att fira att du klarade dig igenom projektet, en middag, fika, promenad i huvudkaraktärernas fotspår till några väsentliga platser, unna dig en lyxig vinlunch en helt vanlig vardag etc. Och att byta rutiner och/eller miljö. Åk nån annanstans och skriv, Ta dig ut i nån förort och sätt dig på lokalt café, bibliotek, ta en sväng på fotografiska eller artipelag och sätt dig i deras matsal och skriv etc. Brukar ge ny energi med omväxling.
Tack för pepp och UNDERBARA tips!!! Jag älskar att fira, men gör det alltför sällan. Och du har ju tamejfan RÄTT i att det varit ett jätteprojekt. Har inte ens tänkt på det på det sättet. Och att bryta vardagen på något sätt, det vore nog inte så dumt. Tack igen!
RaderaJag har inte läst dina böcker än, men jag ska. Har den första, men eftersom jag har en miljon andra böcker också blir prio-ordningen lite ommöblerad ibland. Tids nog så. :)
RaderaHur som helst ville jag komma med ett tips: ta lite ledigt! Det måste ju vara en otrolig urladdning att bli klar med en bok och hjärnan kanske behöver en paus innan den orkar ta tag i nästa projekt. Förbjud dig själv att skriva under en vecka (eller hur länge du nu behöver/kan avvara) och se vad som händer. Förmodligen kommer du åtminstone att veta vilken story du helst vill skriva på. Och det finns väl inget som säger att man inte kan skriva på flera samtidigt?! Säkert väldigt ineffektivt om man vill bli färdig, men kanske mer glädjefyllt. Och jag tycker att man ska försöka ha roligt så ofta man kan!!
Herregud, jag vet ALLT om högar av böcker som aldrig blir lästa!
RaderaLedigt, ja. Du har säkert rätt, men jag tillät mig faktiskt sex skrivfria veckor i somras. Jag fick lite mild panik vid tanken på att vila från det hela längre än så. Och javisst! Skriva på flera samtidigt är min melodi - helt klart. Det är möjligen lite ineffektivt, men gör faktiskt processen lättare i alla fall, i och med att man vilar på ett naturligt sätt från varje manus, utan att fördenskull lämna det helt. DÄR sa du ett sanningens ord: man ska försöka ha roligt så ofta man kan! Ska tänka på det:)
Jag ska inte påstå att jag vet hur det känns, inte exakt, men nästan. Helenas tips är jättebra, bryt mönstret och gör något du inte brukar göra (så ingen vinlunch, haha).
SvaraRaderaFör övrigt har boken en fyra på Goodreads nu, såatteh ... ;)
Haha, nej vinluncher är ingenting alldeles avvikande här:)
RaderaJa, jag såg det! Yay!
Jag tror på att skriva något du tycker är kul, oavsett om det blir något eller inte. :) Om idén behöver ligga till sig lite kommer du ju märka det och då är det väl bara att avbryta?
SvaraRaderaHur var det förresten när du började med Tilda? Jag vet att du har sagt att det kändes bra och som att det kunde bli något rätt tidigt, men det måste väl ändå ha funnits några veckor alldeles i början när du inte alls visste om det skulle hålla? Innan det blev så där härligt tryggt och hemtamt?
Ja, du har säkert rätt. Jag ska åtminstone lägga lite tid på ett hjärteprojekt också - det är ju för att jag gillar att skriva som jag skriver. Främst. Väl? Och då är det ju rimligt att skriva någonting man trivs med.
RaderaHm, jag vet att jag hade Tildaidén länge innan jag började skriva. Eller rättare sagt, jag vet att jag påbörjade den vid något tillfälle och bara inte fick till inledningsscenen och då gav upp under en längre tid. Scenariot var detsamma som i den utgivna versionen, men det blev bara piss av alltihopa. Tror inte att det blev riktigt tryggt och hemtamt förrän jag hade ett kontrakt:|
detta kommer lite sent, hoppas att du läser det ändå ;) Först och främst, förstår verkligen att du saknar Tilda och trollen, jag saknade verkligen Skuggvinter i början trots att jag nästan spydde på den i slutfasen. Sedan, angående trean; Ettan och tvåan upplevs väl nästan alltid bättre, eftersom ettan är nyhetens behag och tvåan den spännande fortsättningen och trean...kan vara lika bra skriven men är ju ändå nummer tre. Tror det är realistiskt att tänka in det, och rättvist. Helt otroligt att skriva en serie böcker som får betyget Världsklass i DN!!! Så ge dig själv lite, nej massor av cred för det! Och det KAN vara så att sex veckors skrivfritt inte räcker - faktiskt! Kanske lyssna en aning på tröttheten, och göra något annat av skrivtiden, ett litet tag? Får du panik, säg en vecka. (En vecka är INGENTING i ett liv, knappt en suck..) Skrivförbud läste jag, inte dumt. Gör sådant då som du inte hinner annars. Städa köksskåp, garderober, förråd, besöka dotterns förskola...Det ger en god energi att boka av sådant, och en ro när du sätter dig framför datorn igen. Börja träna, eller om du redan gör det, passa på att träna lite mer! Den skrivtrötte kan plötsligt få inspiration av att tvingas välja mellan ett svettigt spinning-pass eller en stunds skrivande...;) Eller, kanske du redan också gör, men jag jobbar på olika sätt med mitt skrivande; Ofta ger jag mig ut på promenad med enda ambitionen att tänka på mitt manus. Får ofta bra ideér då. Lycka till hur som helst! Ser fram emot när vi ses och kan diskutera detta, och annat. Över en vinlunch...
SvaraRaderaDu har alldeles rätt! Jag ska leva på DN-recensionen! Skrivförbud vet jag inte om det är riktigt rätt väg att gå för mig, men jag behöver ju inte tvinga mig själv skriva varje dag i alla fall (vilket jag gör). Detta skulle betyda att jag tillåter mig själv att t.ex. städa eller träna, som du säger - sådant kommer alltid i andra rummet som det är nu.
RaderaJa, vinlunch med dig!