onsdag 26 april 2017

Bokmässan 2017

Den här kontroversen som pågår kring bokmässan i Göteborg i höst gör ju ingen människa glad. Det är inga trevliga saker det rör sig om och jag önskar lite naivt att problemet över huvud taget inte existerat. Men nu står den där, elefanten i rummet. Öh, fast då en elefant som precis alla talar om, snarare än tvärtom. Men ni fattar.

Hur ska man göra då? Bojkotta eller ej? 

En massa författare har ju valt att avstå ifrån att delta så länge som Nya Tider är välkomna och jag förstår dem verkligen. Nya Tider är ingenting man vill vara i närheten av, och att de oaptitliga åsikter som får utrymme där hotar att normaliseras i och med att tidningen får vara med och ställa ut på mässan håller jag med om.

Däremot är jag inte säker på att jag vill ge dem detta. Alltså ge Nya Tider min - allas vår - bokmässa. Det känns inte rimligt att det är jag som ska behöva flytta på mig när det inte är jag som har associationer till nynazistiska rörelser. Jag förstår varför man bojkottar - man vill utöva kännbar påtryckning för att tvinga fram ett beslut från arrangörernas sida om att porta ett skrämmande, hatfyllt element - och jag kan självfallet sympatisera även med denna tanke.

Jag lutar dock själv åt att vara där. Vara där och genom min närvaro försöka väga upp lite för det hatfyllda. Jag tänker att jag kanske på något sätt kan neutralisera en av tidningens sympatisörer, liksom en elektron neutraliserar en proton. Lite som jag tänker när jag går och röstar - för det gör jag alltid, även om jag ofta inte riktigt vet vem jag ska rösta på eller varför - att en röst från mig i alla fall i någon mening neutraliserar en röst på Sverigedemokraterna.

Kanske kan jag stryka förbi Nya Tiders lilla monter och säga saker som att "ni är ute och cyklar i ert tänkesätt, för hat har aldrig någonsin lett till någonting bra". Eller något annat som kan låta tandlöst, men som är sant. Jag känner mig inte rustad att skälla ut dem - då kommer jag att misslyckas i min retorik för att jag blir så upprörd - men jag kan påminna om att vänlighet och lite vanlig hyfs är ganska starka krafter. Liksom de där grässtråna som tvingar sig upp genom asfalten.

Men det krävs satans många grässtrån av den typen för att hålla de onda krafterna i samhället stångna. Och jag vill vara ett av dem. Ett retfullt litet grässtrå av vänlighet och vanlig hyfs i ansiktet på NT.

Så, jag har ju uppenbarligen bestämt mig: Jag åker till mässan även i år.


14 kommentarer:

  1. Jag tror också på att åka dit, att närvara med tonvis av positiv och kärleksfull energi :) Skulle jag någon gång få alternativet skulle jag lätt åka. Det är nog alla gånger bättre att låta dem tvätta sin något smutsiga byk offentligt för alla att se, snarare än att sopa dem under mattan där sunket får gro utan insyn. Det var eventuellt genom att inte ta diskussionen, eller snarare genom att inte LEDA diskussionen, som övriga partier möjliggjorde för Sd att bli så stora.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att du kan ha rätt. Och skönt att få lite medhåll när man på sätt och vis känner sig som en svikare för att man vill vara med på mässan.

      Hoppas saker och ting går ok för dig.

      Radera
    2. Bortsprungen kommentar från dig här, Annika (vet inte VAD det är som händer ibland), men skönt att höra att saker och ting är under kontroll.

      Radera
  2. Vi ses där! Jag tror på att det goda medverkar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, låt oss tro på det! Det ska bli trevligt att träffas.

      Radera
  3. Det är en komplicerad fråga och jag kan förstå resonemangen från båda sidor. För mig som bara är besökare för nöjes skull blir situationen enklare. Jag har helt enkelt ingen lust att lägga dyra pengar på en mässa där utställare uppmanar till skrämseltaktik gentemot journalister och andra. Då åker jag hellre till andra evenemang - och hoppas att vi kanske kan ses där istället. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är svårt och jag förstår verkligen att du tänker lysa med din frånvaro. Hoppas absolut att vi ses förr eller senare på något trevligt ställe, där det inte finns en massa as som förstör stämningen.

      Radera
  4. Ah, jag har följt debatten med blandade känslor. Å enda sidan förstår jag de som bojkottar för att försöka påverka. Eller som bara inte står ut med att befinna sig i närheten av Nya Tider. Å andra sidan kan jag tycka att man, bara för att man dyker upp på bokmässan, inte automatiskt ger någon form av tyst accept. Absolut inte. Man behöver inte älska alla målningar bara för att man besöker konstmuseumet - om jag nu ska försöka mig på någon liknelse.
    Huvudsaken är att vi bemöter sådant som vi anser vara felaktigt på något sätt. Om det sedan handlar om att vända det felaktiga ryggen eller att konfrontera med sin egna åsikt, det spelar ingen roll. Men jag tror att man vinner mer på det senare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag kommer inte fram till något vettigt, men när jag känner efter med hjärtat så vill jag åka dit.

      Radera
  5. Lite sent läst, verkligen...Men NU, med ditt inlägg landade jag i vad jag själv tyckte. Naturligtvis ska de inte "få ta" Bokmässan, som jag glatt mig så åt att få åka till! Jag ska också vara ett litet retfullt grässtrå i ansiktet på dem ;) För vi är så många fler än dem!
    Och sammantaget tror jag att vi syns mer när vi närvarar än om vi inte gör det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så kul! Jag bor en timme från Göteborg så jag brukar åka dit en av dagarna.

      Radera
  6. En liten parallell eller vad man ska säga; För ett tag sedan hade ett av mina barn en jättestökig klass, speciellt var det några stycken som verkligen syntes och hördes, inte på ett bra sätt. Men vi gjorde så här att vi bjöd hem de bråkigaste barnen, en i taget, att leka hemma hos oss.
    Då var de inte så stökiga och jag fick lära känna dem lite grand;) Nu har klassen det bättre och mitt barn har fått några kompisar till.
    I en kommentar ovan skrevs det ju om positiv energi och det tror jag också på. Positiv energi och kommunikation är starka och fredliga "vapen" i strid. Men totalt overksamma om man inte möts.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vore säkert det allra bästa, att separera (i det här fallet) hatfyllda människor från varandra. Det krävs nästan ett gruppfenomen för att elda på sådana känslor.

      Radera