måndag 17 juli 2017

Så kallad semester

Här trodde jag att jag var tillbaka, mer eller mindre, i bloggosfären samt sociala medier. Men icke sa nicke. För nu, visar det sig, infaller semestern. Det innebär att jag har barnexercis exakt hela tiden, samt en make som vakar över mig som en hök för att jag inte ska försvinna in i mitt skärmberoende. När jag hinner smita i väg till datorn en liten stund måste jag ovillkorligen skriva på mitt huvudmanus (En väktares bekännelser #3).

Det är tre veckor kvar på semestern och jag är redan helt slut.

10 kommentarer:

  1. Haha 😄 Stor igenkänning där! Bara att bita ihop och kämpa på!

    SvaraRadera
  2. Hahaha. Har inte barnproblemet men kan känna igen mig i trötthetskänslan när man inser hur mycket man har att göra på skrivfronten. Författare tar nog inte semester på samma sätt som vanligt fölk. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, folk runtomkring en förväntar sig att man ska slappna av. Hur skulle det gå till?

      Radera
    2. Ja, det är frågan! Oftast så har man ju aldrig speciellt gott om tid för skrivandet till vardags, så det blir lätt så att man utnyttjar semestern till att komma ikapp och klara sina deadlines :P Nu har jag dessutom bokat in en testläsare när jag är klar så ännu mer angeläget att hinna klart ;) Heja dig! Vi får vår triumf när vi släpper våra böcker och folk säger saker som "Hur hinner du med allt? Jag önskar jag hade tid att skriva..."

      Radera
  3. Det låter onekligen intensivt! Jag jobbar sommaren igenom, men jag tror att min tillvaro kanske ändå är lugnare än din. :)

    SvaraRadera