Ok, mina vänner. Så här var det att jag råkade hitta en lapp uppklistrad utanför mitt lokala bibliotek:
Cellolektioner annonseras!
Det kändes som om det var lite av ödet, eftersom jag precis just givit mig i kast med cellon. Så jag hörde av mig och fick så småningom även svar. Vi ska förmodligen ha en första lektion på onsdag nästa vecka.
Peachy.
Men eftersom karlen har ett lite ovanligt efternamn så gick det ganska bra att googla honom och dessutom kunde man hitta honom på Youtube.
Håll i er.
I give to you, my future cello teacher:
Jag, efter att jag sett videon:
WTF???
Nämen, allvarligt talat. Först skrattade jag i flera minuter åt det absurda i det hela. Ska JAG sitta och ta upp DEN människans tid? För några ynka hundringar?
Men den tanken var inte så rolig i längden, visar det sig. För fattar ni vad detta innebär? Man kan spela cello SÅ DÄR! Och ÄNDÅ vara tvungen att ge kreti och pleti lektioner för att försörja sig.
Shit alltså, det är inte lätt att vara kulturarbetare.
Oj, oj, oj... Så svårt. Hittade en på slussen igår apropå ämnet, som rullat ut hela sitt piano och spelade i hopp om donationer från åhörarna.
SvaraRaderaHelt sjukt, med tanke på hur lätt det ändå är att försörja sig på ”den andra sidan”. Som datakonsult behöver man bara visa sig för att taxametern ska gå igång.
RaderaÅh, vad roligt skrivet. Som starten på bästa boken eller filmen :-) Nu bara måste jag få veta hur det här ska gå (gnuggar händerna-emoji in här).
SvaraRaderaHaha, tack! Vilken oväntad vinkling på det hela. Ja, jag får se det som ett feelgoodprojekt😊👍🏻
RaderaHåller med Eva här, en ser fram emot att få veta hur det går! Och TÄNK vad mycket den killen har att lära ut :-)
SvaraRaderaJa, jag lär ju inte kunna hålla tyst. Men jesus alltså, vad han är överkvalificerad för jobbet😬
RaderaJag skrattar ihjäl mig! Åt din text alltså, inte åt kulturarbetarnas villkor. Jag ser fram emot att höra fortsättningen ...
SvaraRaderaJomen, det är ett pågående projekt, helt klart. Vill själv verkligen se hur det går.
Radera