onsdag 15 augusti 2018

Back in business

Folk som följer mig på Instagram har förmodligen sett detta lilla collage förr

Sömnernas sömn är här nu, i fysisk form. Den kommer inte ut rent formellt förrän någon gång i början av september, men jag fick hem en låda med en hel hög ex häromdagen.

Och jag är också här nu, i någorlunda fysisk form (öh?). Tillbaka från semestern, back in business. Är det tänkt. Min dotter har varit på dagis i två dagar nu och jag har fått ägna mig åt skrivandet för första gången på sex veckor.

Blockeringen är inte total. Bara nästan. För så här är det: Jag har hållit på med En väktares bekännelser-serien och inte minst Sömnernas sömn så mycket och så länge att jag fan inte vet hur man gör någonting annat. Oarya luftade nyligen i en kommentar på Insta en undran om vad som kommer härnäst för min del. Och inte fan vet jag. Jag vet bara att det ska bli någonting annat än Tilda och jag vet att det måste bli tillräckligt bra för att förlaget ska vilja ha det. De kommer inte att ge ut vad skit som helst bara för att vi har bondat över både redigering och drinkar. Tyvärr! En hård bransch det här, vilket jag är ytterst medveten om.

Jag har ett gäng påbörjade manus (10 000-15 000 ord/styck) men inget av dem gör mig särskilt sugen på att fortsätta. Jag vet inte vilket jag ska satsa på. Eller om jag ska skriva någonting helt nytt. Det börjar bli läskigt, och jag inser att chansen att jag ska ha någonting till bokmässan i Göteborg 2019 är nästan obefintlig. Jaha, vore det hela världen då? Nej, kanske inte, men känslan av att falla ur flowet är obehaglig. Är jag färdig nu, liksom? Var det här mina tre utgivna böcker, punkt?

Dock är jag sådan som inte sitter still och väntar på att saker och ting ska lösa sig på ett magiskt och perfekt sätt, utan jag tar fram propplösaren och avloppsrensarsugkoppen och börjar rota. I mitt fall innebär det att jag just nu, trots allt, försöker skriva på två av de ungdomsmanus jag ändå påbörjat. Inte för att jag tycker att de är särskilt lovande, utan för att jag ju måste göra någonting och dessa två är mina bästa bets för utgivning på mitt förlag.

Men shit, hörni, vad det är svårt att skriva böcker! Jag vet inte vad som ska hända härnäst när jag sitter och stirrar på det öppna dokumentet och försöker se hur historien ska utvecklas. Då sätter jag mig med ett annat dokument och försöker göra en övergripande punktlista över handlingsmoment. Sedan går jag tillbaka till manuset, inte ett dugg klokare än förr. Men jag skriver ändå. Mödosamt, långsamt, och faktiskt rätt glädjelöst. Fast hur ofta skriver man glädjefullt? Inte är det speciellt ofta. Inte för mig i alla fall.

Och allvarligt, var är mina hemtama tomtar och troll? Som man alltid kan slänga in som ett billigt gag. Och bli glad av själv, liksom. Inte för att jag skulle vilja fastna i Tilda resten av mitt författarliv, men hela den idén var jag så sjukt pepp på från start. Faktum är att jag anade ganska tidigt att det skulle funka den här gången: att jag skulle få manuset utgivet. Jag hade inte vågat yttra det vid det tillfället, skrockfullt nervös för att jinxa hela grejen, men jag vet att jag faktiskt tänkte att "fan den här gången har jag någonting". Men så känner jag inte nu. Verkligen inte.

Kort sagt, David - och alla ni andra - jag är lite lost just nu. Men jag har inte gett upp hoppet. Det kommer någonting. Även om jag just nu har känslan av att min nästa utgivna(???!!!) bok kommer att bli rätt lam. Som ett övergångsförhållande, ni vet. När man går från en riktig kärlek till en annan. Det är lätt att man klämmer in något fjösigt litet försök däremellan.

Men, å andra sidan, därifrån kan det bara gå uppför!

Eller hur var det nu?:|

22 kommentarer:

  1. Till att börja med; omslaget på den boken framkallar ett ryyyys (har nog sagt det förr). Skitsnyggt! (Törs man fråga vem som skapat det?)
    Gillar tänket med avloppsrensarsugkoppen, funkar sällan att sitta ner för att vänta på inspiration. Tror stenhårt på din förmåga här, dessutom :-) Kanske behövs det där mellanmanuset som en palate cleanser, en neutral smakbit innan du sätter tänderna i nästa storverk. Brukar använda noveller till det syftet (men har tyvärr inte prickat in något storverk ännu.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det snyggt! Richard Schöldström & Fredrik Remnefalk heter de som gjort det och jag har aldrig ens träffat dem, men jag vet att förlaget jobbar mycket med dem.

      Tack för förtroendet! Och ja, exakt! En palate cleanser. Noveller är inte min grej, men jag tror heller inte att nästa blir lång till formatet. Kortare än EVB, VV och SS i alla fall (kryptiska förkortningar som tar längre tid att förklara än att skriva ut samtliga namn ...).

      Dina storverk kommer! Det är jag helt övertygad om.

      Radera
    2. Tack :)
      Googlade formgivarna och ser att de bl.a. gjort snygga Skuggsommar, av Mia Öström. Skitkul aspekt av författandet, när superproffs fixar omslag :-)

      Radera
    3. Det känns verkligen overkligt. Och kul!

      Radera
  2. Vad härligt att trean är här. Vi har längtat efter den, som du vet. Jag njuter av att vara igång efter semestern. Men jag skriver inte på något nytt utan håller mest på med korrektur på kommande böcker. Förstår att det känns konstigt att skriva något annat nu men det lossnar säkert vad det lider. Det bästa är ju ändå att göra som du gör - att skriva!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad du är rar! Ja, det är faktiskt härligt på många sätt att vara igång igen. Jag tror också att jag ändå är på rätt väg, liksom. Lycka till med redigering och korr!

      Radera
  3. Coolt med en hel låda av sina egna alster! Har du nån plan för dessa eller vad gör man med dem!?

    Roligt att du är tillbaka på bloggen, är så dålig på insta :/ Vilken jobbig fas att inte veta vad man ska skriva härnäst. Är inne i nåt liknande men kan prokrastinera genom att fortsätta redigera mina två andra ännu outgivna manus lite till :/ Och när man har en hel trilogi i ryggen också som man helt skrivit in sig på. Är det du som väljer att inte fortsätta på serien och när/hur kom du i så fall fram till det beslutet? Tror att du gör rätt som tragglar på, förr eller senare kommer det lossna. Så är det bara ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, man får ett antal ex från förlaget, helt enkelt. I mitt fall står det nog i kontraktet. Man gör vad man vill med dem, ger dem till vänner och bekanta eller lägger dem på hög hemma:)

      Roligt att kunna glädja - ska strax komma igång och läsa bloggar också, men oj vad mycket det är nu efter semestern.

      Mm, segt det här. Jag och förlaget är nog rätt överens om att det är dags att gå vidare. Så här är det nämligen, att en serie - om den inte blir superhajpad och går skitbra - säljer sämre och sämre för varje del, helt enkelt eftersom det bara är de som gillade förgående bok så mycket att de faktiskt vill läsa nästa del som är potentiella köpare. Så är det ju för en själv också när man läser någonting.

      Tack, jag hoppas på en uppenbarelse här, men under tiden skriver jag på bara.

      Radera
    2. Aha, intressant! Jag trodde serier gick bättre och bättre för varje del eftersom man dels har de som gillar & köper nästa + har chans att ragga nya läsare för varje ny bok. Kanske måste omvärdera mitt bokserietänk då...

      Radera
    3. Exakt så är det nog, om hajpen finns där. Men den finns inte i mitt fall. Och det må väl vara hänt.

      Radera
    4. Oh hajpen, om förlagskontraktet känns långt borta så känns hajpen helt ouppnåelig. Får nog satsa på fristående böcker framöver känns det som i så fall...

      Radera
    5. Man kan iaf försöka lämna det öppet. Alltså blir boken en hit kan man ju förhoppningsvis skriva en andra del.

      Radera
  4. Alltså Elin, låt mig säga så här: Skärp dig.
    Jag utvecklar.
    Du har någonting i ditt sätt att skriva som få andra har och som inte kan köpas för pengar/champs o.s.v. En slags komisk tajming. Trots att jag är helt omusikalisk skulle jag beskriva det som Kleerup beskriver Robyn: Hon sjunger långt bak på beatet, det är därför hon är unik.
    Ser fram emot att hänga med på din fortsatta resa. För övrigt instämmer jag med Annika, serien har supersnygga omslag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här vill man ju bara gråta av glädje🌸🌸🌸 TACK för en sådan fin åthutning! Och hör här: Jag tycker detsamma om dig. Hoppas att det inte bara är någon sorts tvåkvinnobubbla vi lever i😆

      Radera
  5. GRATTIS till att kunna hålla i sin TREDJE bok! Och vet du vad, alltså, jag kan ju inte tänka mig en bok som skulle passa mig bättre just nu ;) Och Julia! Vi köper väldigt gärna en av dem du fått hem, om det går förstås. Annars väntar vi givetvis till den kommer offentligt. Det blir spännande att se vad det blir för bok nästa gång, även om jag fattar om inte den meningen muntrar upp just nu. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina vänner (bl.a. du) får den självklart alldeles gratis. Kommer med posten!

      Radera
  6. Vad kul att se ett inlägg från dig! Välkommen till höstterminen :)
    Okej, inte för att spä på nojan då, men vad roligt det ska bli att läsa trean! Och vad som än må komma därefter också. Mellanbok eller inte, hur det än blir så blir det. Tillåt det vara så. Ny genre, ny målgrupp, nytt nytt eller gammalt. Ge det tid, eller inte. Det blir som det blir och det är helt okej. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vilken bra pepp! Precis vad jag behövde höra:) Tack!

      Radera
  7. Åh grattis och välkommen tillbaka! Förr eller senare hittar du tillbaka till skrivandet. Och vem har sagt att det här är eller ska vara enkelt på nåt sätt?! HEJA!! Hoppas du hittar glädjen också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar! Och visst är det så att ingen människa vid sina sinnens fulla bruk hävdar att detta skulle vara lätt. Det tog sin lilla tid att bli publicerad ö.h.t. Och det var inte fråga om att sitta och rulla tummarna under den tiden. Jo, stundtals hittar jag den där glädjen faktiskt. Heja själv!:)

      Radera