Det tog mig inte många toner till att komma fram till att ovanstående var lite väl svår att få till när man aldrig spelat cello tidigare, även om man spelar fiol utan att någon omedelbart dör i akuta öronplågor.
Min cellolärare - som jag alltså träffat en gång - föreslog att jag skulle skaffa de första Suzuki-celloböckerna. Alldeles nyss damp de ned i brevlådan här hemma.
Verkligheten slår till!
I morgon har jag min andra lektion. Kanske får jag då gå loss på French Folk Song. Ska vara en svängig bit har jag hört.
Alltså verkligheten, så lam! Och lära sig ett instrument måste vara bland det mest tidskrävande man kan göra, om man inte är någon sorts underbarn. Modigt av dig att satsa! Har du nån nytta av fiolerfarenheterna eller hur känns det?
SvaraRaderaHaha, lam var ordet! Jodå, jag har all nytta av fiolen. Det ÄR faktiskt i stort sett samma instrument, men storlek och vinkel gör mer än man tror.
RaderaJust de där nybörjarböckerna, pedagogiska och fina i all sin enkelhet, är anledningen till att jag som barn aldrig orkade lära mig läsa noter ordentligt. Jag tyckte det var så tråkigt med helt okända stycken (utom lilla snigel, mkt känd trudelutt) musik som kvalade in i boken bara för att det var flera av samma not på rad. Trist nu dock, att inte kunna. Lycka till imorgon hos geniet!
SvaraRaderaSå förbannat tråkigt var det! Jag är fortfarande ganska usel på noter. Min teori är att jag har en ovanligt liten hjärna.
RaderaJa men det var skönt att höra ändå, lycka till imorgon med lektionen :)
SvaraRaderaJag fick spela French Folk Song. Den lät as.
Radera