Oj, vad taskig koll jag visade mig ha när det gäller de nominerade till Augustpriset. Den pinsamma sanningen är att jag knappt hört talas om en enda av de författare som presenterades igår.
Och min egen fina profetia om att Sara Ohlsson skulle ta hem priset, har redan visat sig vara av extremt låg kvalitet. Man är ingen Nostradamus precis.
Jag väljer att se det som en mycket glädjande nyhet, eftersom jag ända sedan jag såg Trumps fula nuna dyka upp i presidentvalssammanhang varit övertygad om att han kommer att vinna hela grejen. Låt även denna profetia visa sig vara undermålig!
Det räcker med en fullblodspsykopat österut. Vi behöver faktiskt inte en i väst också.
Visar inlägg med etikett Augustpriset. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Augustpriset. Visa alla inlägg
tisdag 25 oktober 2016
måndag 24 oktober 2016
Augustpriset 2016 - och de nominerade är ...
... inte jag i alla fall.
Idag står litteratursverige stilla och håller andan i väntan på att få reda på vilka de nominerade är till årets Augustpris. Föreställer jag mig. Sanningen är att jag inte ens vet vem mitt förlag (Lilla Pirat/Gilla böcker) nominerat - eller får de nominera flera? Ni ser, jag vet ingenting. Bara att jag själv inte hör till de nominerade. Vilket känns helt självskrivet, eftersom sanningen är att jag inte känner mig som en riktig författare någonstans.
Jag undrar om man någonsin gör det, eller om man fortsätter att känna sig som om en bluff även när man gett ut flera böcker. Det beror väl på vem man är, så klart, men i mitt fall är det nog rätt kört. Det är liksom för obegripligt att jag äntligen är publicerad, efter drygt tio års lika envetet som misslyckat skrivande. Jag är för gammal för att någonsin komma över det fantastiska som hänt (42 år i skrivande stund).
Och något Augustpris kan jag nog tryggt se mig om efter i stjärnorna även i fortsättningen. Jag tror helt enkelt inte att jag skriver tillräckligt bra. Eller tillräckligt seriöst. Mitt mål - om vi nu kan tala om mål när det gäller någonting man gör mer eller mindre tvångsmässigt - är alltid bara att underhålla. Inte nödvändigtvis med humor hela tiden, utan även med en skvätt gråt, men det går inte att komma ifrån förströelsemomentet liksom. Jag vill att man glömmer sin egen tillvaro en liten stund, utan att jag på något sätt försöker svara på några viktiga livsfrågor. För det är väl sådant riktiga författare gör?
För övrigt bryr sig nog inte riktiga författare om priser och utmärkelser i någon högre grad. I alla fall inte äkta konstnärssjälar, som den mest motsträvige Nobelprisvinnaren sedan Sartre. Vad jag vet har Bob Dylan ännu inte sagt ett pip om saken.
Men för att återkomma till Augustpriset: Om jag får gissa, så är det Sara Ohlsson med sin bok Ingen normal står i regnet och sjunger som nominerats från förlagets sida (till kategorin bästa barn- och ungdomsbok). Jag hoppas och tror att hon tar hem hela klabbet - det är hon värd.
Idag står litteratursverige stilla och håller andan i väntan på att få reda på vilka de nominerade är till årets Augustpris. Föreställer jag mig. Sanningen är att jag inte ens vet vem mitt förlag (Lilla Pirat/Gilla böcker) nominerat - eller får de nominera flera? Ni ser, jag vet ingenting. Bara att jag själv inte hör till de nominerade. Vilket känns helt självskrivet, eftersom sanningen är att jag inte känner mig som en riktig författare någonstans.
Jag undrar om man någonsin gör det, eller om man fortsätter att känna sig som om en bluff även när man gett ut flera böcker. Det beror väl på vem man är, så klart, men i mitt fall är det nog rätt kört. Det är liksom för obegripligt att jag äntligen är publicerad, efter drygt tio års lika envetet som misslyckat skrivande. Jag är för gammal för att någonsin komma över det fantastiska som hänt (42 år i skrivande stund).
Och något Augustpris kan jag nog tryggt se mig om efter i stjärnorna även i fortsättningen. Jag tror helt enkelt inte att jag skriver tillräckligt bra. Eller tillräckligt seriöst. Mitt mål - om vi nu kan tala om mål när det gäller någonting man gör mer eller mindre tvångsmässigt - är alltid bara att underhålla. Inte nödvändigtvis med humor hela tiden, utan även med en skvätt gråt, men det går inte att komma ifrån förströelsemomentet liksom. Jag vill att man glömmer sin egen tillvaro en liten stund, utan att jag på något sätt försöker svara på några viktiga livsfrågor. För det är väl sådant riktiga författare gör?
För övrigt bryr sig nog inte riktiga författare om priser och utmärkelser i någon högre grad. I alla fall inte äkta konstnärssjälar, som den mest motsträvige Nobelprisvinnaren sedan Sartre. Vad jag vet har Bob Dylan ännu inte sagt ett pip om saken.
Men för att återkomma till Augustpriset: Om jag får gissa, så är det Sara Ohlsson med sin bok Ingen normal står i regnet och sjunger som nominerats från förlagets sida (till kategorin bästa barn- och ungdomsbok). Jag hoppas och tror att hon tar hem hela klabbet - det är hon värd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)