Idag hade jag förmodligen mitt sista redigeringsmöte för Visheten vaknar. Det är redaktör nr 2 (Klara) som tagit över stafettpinnen från redaktör nr 1 (Ada). Efter detta är det meningen att vi ska klara oss rätt bra på mailkontakt fram till deadline för ny version av manuset 21 juni. Efter det är det ren korrekturläsning i avsikt att utrota direkta fel och åtgärda endast sådana klumpigheter i språket (upprepningar, o.s.v.) som vi dittills missat, och bara inte kan leva med när vi väl upptäckt dem.
Sedan går boken till tryck. Svindlande nog.
Min redaktör gav mig idag en bibba fysiska papper (manuset) med korrigeringar samt en liten guide till korrekturtecken, för att jag jag ö.h.t. ska kunna utläsa vad hon avser med sina digra anteckningar i marginalen. Dessa korrigeringar är alltså någonting utöver korrläsning i vanlig bemärkelse och handlar om att hon styr upp mitt språk i största allmänhet. Det rör sig om omformuleringar samt strykningar av sådant som är onödigt eller överanvänt. Liksom alla (?) författare har jag saker jag hela tiden hemfaller åt, i form av småord ("liksom", "ju", "alltså"). Jag har också andra, mer betydelsebärande ord/ordled/stående formuleringar, som jag har en tendens att gödsla med (exempelvis vet jag att jag måste ta det lite lugnt med efterledet -artad och det finns mer sådant where that came from). Dessutom är jag kanske lite väl förtjust i uppfinningsrika (hybris!) liknelser/metaforer. Sådana saker fångar redaktören upp åt mig, och utgör på så sätt ett skyddsnät som jag är gråtmilt tacksam över.
Utöver språket så har även redaktör nr 2 en del tankar om innehållet och förslag på sådant hon vill ändra/förtydliga/tona ned o.s.v. Det är egentligen det som är den potentiellt plågsamma biten och det som gjorde att det var med viss vånda jag tog mig till förlaget idag. Jo, hon hade tankar, och vissa av dessa av den obekväma typen som jag instinktivt sparkar bakut emot. Men, vis av erfarenhet så tog jag det lugnt och öppnade mitt sinne - hur zen som helst - med mantrat "redaktören har alltid rätt" ekande i mitt inre. Och nog fan hade hon det, insåg jag till slut. Hon hade verkligen rätt. Så himla skönt att vara i så goda händer!
Återstår alltså nu att redigera allt från pappersbibban in i datorn och lösa olika problem, språkliga och innehållsmässiga. Och som det är nu känns det inte ens speciellt jobbigt. Jag fixar det, är min försiktiga övertygelse (om en sådan alls är möjlig).
Slutet är nära och Visheten vaknar finns i förlagets höstkatalog, så det är inte läge att backa.
Upploppet, vad häftigt! Vilken dag, skönt nu att veta att detta är det sista ändå. Gillar verkligen titeln för övrigt! Och att vara klar till midsommar också, perfekt timing ju :)
SvaraRaderaJa, det är faktiskt rätt häftigt. Det är inte så att jag känner mig van än, kan man lugnt säga.
RaderaKul att du gillar titeln - den stöttes och blöttes en del, men den är i.a.f. mitt påhitt:)
Men alltså jag blir helt pirrig å dina vägnar! Så roligt att tvåan snart är färdig! Klart du kommer fixa det.
SvaraRaderaVet du när den kommer ut i handeln eller är det sådant som bestäms först senare? (Eller föredrar du helt enkelt att inte tänka så långt förrän du satt punkt för sista gången?)
Tack för sympatipirr:)
RaderaJodå, den kommer 13 september. Det är officiellt release- och recensionsdatum. Den kan nog dyka upp i bokhandeln lite tidigare fakiskt - så var det förra gången. Men, det är riktigt, så långt tänker jag inte än.
Låter som en (skräckblandad) underbar upplevelse det där att arbeta med en redaktör.
SvaraRaderaTror jag sagt det förut, men OMSLAGET till nya boken, så rys-framkallande!
Det är det bästa man kan göra - även om jag endast håller med henne i ca fyra av fem fall och kanske t.o.m. käftar emot i ett fall av tjugo. Ja, omslaget är mycket fint:)
RaderaBra där Elin! Du lever och lär ;) Snart går mitt manus iväg till testläsare. För första gången ska någon få läsa HELA mitt manus. Det är underbart, pirrigt, läskigt och nervöst på samma gång. Jag är mest nyfiken på hur jag kommer att reagera på kommentarerna. Om någon säger "Det här är skit förutom de här fyra scenerna. Kasta allt och skriv om." Kommer jag att orka göra det då?
SvaraRaderaNå, den som lever får se - och lär!
Word - jag lär verkligen.
RaderaMen, shit vad kul! Och läskigt. Jag är riktigt dålig på att ta kritik (om nu någon missat det), men skillnaden från förut är att jag nu kan ta till mig den - alltså, jag reagerar fortfarande med smärta, men försöker ignorera denna och i stället fokusera på resultatet (som blir BÄTTRE med en testläsare/redaktör). Nu tror ju inte jag att det bara är fyra scener som funkar, men det är ju inte omöjligt att personen i fråga kommer med något genomgripande förslag, och det är ju superjobbigt. Men SÅ värt att ta på allvar.