fredag 26 februari 2021
Motstånd
tisdag 23 februari 2021
Vad händer sedan då?
söndag 21 februari 2021
1000 ord
lördag 20 februari 2021
Strumpdockan
Jag har börjat skriva och rita en tecknad serie. Den handlar om en kvinna (jag) som fått en oönskad strumpdocka på handen.
Go figure. Jag drömde den här serien och det verkade vara en bra idé fortfarande när jag vaknade! Hur ofta händer det, liksom?
Hursomhelst så går det hela ut på att den här strumpdockan hela tiden ger uttryck för kvinnans (mina) inre tankar och känslor. Typ.
Här ovan är den senaste. Det tog en förbannad tid att rita eldstad och hela klabbet.
Hej, jag heter Elin
Vem fasiken var det här nu igen? |
Tjena, alla monsterdiggare (referens som endast de i min ålder kan ta)! Kommer ni ihåg mig? Knappast. Jag kommer knappt ihåg mig själv. I alla fall inte i samband med den här bloggen.
Den har ju varit död nu ett tag, denna blogg, med sporadiska dödsryckningar då och då. Jag vet egentligen inte varför det rann ut i sanden - jag älskar ju att skriva en massa strunt som inte en jävel kan komma och lägga sig i med konstruktiv kritik (som i alla andra sammanhang då man skriver).
Jaha. Läget då? Tja, det knallar väl och går.
Sedan sist så har jag i alla fall blivit upplockad av ett större förlag, nämligen Bonnier Carlsen. De hade, som några kanske minns, en manustävling (9-12 år) med deadline 3 januari 2020. Jag skrev ett bidrag som där gick obemärkt förbi, utan att hamna i någon "brahög" eller så. Sedan skickade jag det till BC:s allmänna manusavdelning (typ manus@bc.com), där jag blev standardrefuserad.
Eller, vänta nu, jag hade ju faktiskt skickat det direkt till förläggaren på BC och inte fått något svar alls, innan jag skickade till den stora, allmänna manushögen. Det visade sig sedermera att mailet den gången hamnat i förläggarens skräpkorg.
Hursomhaver, när jag sedan - efter en lång stund - var i kontakt med sagda förläggare angående ett annat manus, så bad jag henne ödmjukast att slänga ett öga på tävlingsmanuset också.
Det gjorde hon. Och blev eld och lågor!
Så kan det alltså gå till. Kom ihåg det, ni som standardrefuseras till förbannelse.
Till saken hör att ett annat hyfsat stort och ytterst välrenommerat förlag redan i princip stod med ett trebokskontrakt i handen, beredda att skriva avtal för samma manus.
Så detta stackars ignorerade manus kom slutligen till det läge att jag var tvungen att välja förlag, vilket visade sig ytterst smärtsamt, eftersom jag älskade båda förläggarna vid första ögonkastet.
Så blev det då BC, trots allt, och jag tror att det blir bra. Fast det vet vi inte, förrän boken (eller böckerna, faktiskt, då det är tänkt att bli en serie och jag i.a.f. redan har avtal på två av delarna) kommer ut, någon gång kring slutet av detta decennium.
Nej då, så farligt är det inte, men rimligen blir det väl inte förrän hösten 2022.
Jaja, så ser branschen ut, och jag plitar vidare på andra manus så länge. För det är ju så man gör när man skriver böcker: man plitar och plitar och hoppas att någon ska vilja ha. Det här är första gången jag haft avtal på en oskriven bok (alltså del 2), men den kan jag inte riktigt börja med förrän vi redigerat skiten ur befintligt manus.
Vi får väl se vad det blir i slutändan.
Over and out.