Foto: Ola Kjelbye
Fråga: Hej, Elin! Det var länge sedan. Vad pysslar du med nuförtiden?
Svar: Redigering.
Fråga: Det var ett kortfattat svar. Vill du utveckla lite?
Svar: Finns inte så mycket mer att säga. Jag försöker göra någonting sammanhängande och läsligt av en text som beter sig som fucking kvicksand under mina fingrar.
Fråga: Ok, så det känns inte som om det går så bra?
Svar: Har påven en rolig hatt?
Fråga: Det var ju inte så mycket ett svar som en fråga. Fast ok, han har väl det. Även om jag tycker att The Popemobile är ännu roligare. Men du, hur hanterar du redigeringen nu då? Böjd över datorn 24-7?
Svar: Både jag och manuset har blivit som magneter för varandra. Tyvärr med repellerande poler.
Fråga: Så du kommer liksom inte åt det, eller?
Svar: Jo, det gör jag väl. Men det känns som om jag vill resa mig från datorn hela tiden. Eller typ öppna något annat dokument. Eller browsern. Skriva något annat. Som ett meningslöst blogginlägg t.ex.
Fråga: Så det blir ingenting gjort?
Svar: Jo! Det blir det, jag lovar. Men motståndet är ingenting mindre än episkt.
Fråga: Kanske att jag ska lämna dig i fred med din redigering då?
Svar: Nej, lämna mig inte åt mitt öde! Hjälp mig!
Fråga: Vad kan jag göra för dig?
Svar: Skaffa en piska och flagellera loss! Så att jag kommer någonvart!
Fråga: Jag vet inte om flagellera är ett existerande verb, men det låter som om det skulle kunna betyda att jag ska piska mig själv?
Svar: Inte så långt från sanningen, kanske.
Fråga: Kan jag inte gå och hämta lite kaffe åt dig i stället?
Svar: Ok. Det får väl duga.
Fråga: Du ser besviken ut. Varför?
Svar: Jag hade velat ha champagne.
Fråga: Men ska jag gå och hämta det då?
Svar: NEJ!!! Jag kan väl inte jobba på manuset med alkohol i kroppen! Det är som att fylleköra sig igenom det.
Fråga: Ok. Kaffe får det bli då?
Svar: [surmulen tystnad]
Fråga: En sista fråga bara: Varför är du så långt ned på fotot här uppe? Halva bilden är ju typ ... tak, eller något?
Svar: Fråga Ola Kjelbye som tog den. Min teori är att han tyckte att bakgrunden var roligare än jag. Och visst, han hade en poäng. Kolla bara på mitt manus: En studie i dravel och tristess.
Fråga: Ok, en sista, sista fråga då: Menar du allvar nu?
Svar: Om manuset? Nej, ok. Så farligt är det inte. Men prova själv att leva med dina egna lustigheter inpå bara skinnet i en ändlös loop. Det är lite Inför lyckta dörrar över det.
Fråga: Öh, ok, det blir en sista, sista, sista fråga på det: Inför lyckta dörrar?
Svar: Google it. Har inte tid med det här längre. Manuset kommer inte att utföra HLR på sig självt. Och hämta det där satans kaffet!