onsdag 13 juni 2018

Längtar efter läsning

Den här typen av läsning, alltså

Det känns alltsomoftast som om jag tappat det här med att läsa. Alltså, ren nöjesläsning. Den typ av läsning som öppnar en helt ny värld och sveper en med sig, så att man inte för allt smör i Småland vill lägga ned boken.

Sedan jag blev utgiven författare handlar så mycket om att studera böcker. Jag kan inte hjälpa det. På något plan studerar jag hela tiden dramaturgi, språk och gestaltning. Helt sjukt - och så tråkigt! Jag jämför mig också ständigt med andra författare och känner mig otillräcklig och rentav usel. Det ger ju ingen varm och luddig känsla direkt, och det svärtar ned läsningen.

Jag har också blivit alltför bra på att "gissa skurken". I en deckare jag läste för inte så länge sedan visste jag vem mördaren var i kapitel 3. Jag kan också förutse vändningar i någon mån, för jag är så himla medveten om att det aldrig kommer att vara smärtfritt för huvudpersonen. Förut var jag så härligt aningslös och trög och ba "Va? Hände det nu?! Det hade jag aldrig kunnat aaaana!!!".

Jag vill ha tillbaka min oförstörda, naiva läsning, utan negativ bismak! Jag vill försjunka i böcker och bara njuta. Går det att både få ha sin författarkaka och äta sin läsningskaka?

Gud, jag hoppas verkligen det. Jag jobbar på det.

12 kommentarer:

  1. Mitt bästa trix är att läsa i en helt annan genre än jag brukar läsa, eller själv skriver i. Då blir det ofta så väsensskilt att jag kan slappna av lite. Men riktigt uppslukad var det länge sedan jag var (förutom när jag läste Korpringarna, men då var de där böckerna också lösningen på alla problem för mig förra året).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läser/skriver/hoppas någon gång skriva en hel del genrer, tyvärr (eller vad man ska säga). Men ok, kanske att jag ska ge mig på romance och finlitteratur då - där går jag ganska säker. Måste läsa dessa Korpringar, men misstänker att de leder till mindervärdeskomplex:|

      Radera
  2. Ja detta är ju helt klart nackdelen med skrivet. Själv läser jag mest inledningarna nu för tiden känns det som och sen tröttnar jag och hoppar på nåt nytt. Har svårt att se att jag kommer kunna enbart njutningsläsa någonsin igen men man ska väl aldrig säga aldrig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så intressant att du känner detsamma. Det kanske är svårt att komma ifrån, men jag är inte beredd att ge upp hoppet!

      Radera
  3. Nu är ju inte jag på din upphöjda nivå, så att säga, men jag känner igen mig. Det jag tycker avslöjar en riktigt bra bok är om jag glömmer bort att analysera hur den är uppbyggd rent tekniskt.
    En väktares bekännelser, exempelvis, den sögs jag in i och det hade både med story och språk att göra. Precis som en egen manusidé har pirr så kan andras manus och böcker ha pirr. Det är en härlig känsla att läsa sånt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte många som är på min upphöjda nivå, Marie ... :-D Men, oj, så roligt om det kändes så med EVB! Fantastiskt! Och du tycks ju ändå ha läsglädjen kvar - tappa den inte!

      Radera
    2. Sant, ni är ett fåtal.
      Läsglädjen är det sista som överger, eller är det hoppet?

      Radera
  4. Naiv läsning ja, den går det sådär med här med. Får jag riktigt bra böcker i händerna går det bättre (jämför mig inte, tack och lov!) och jag kan läsa på, men böcker jag inte tycker håller... Då är inte inte långt till att rödpennan kommer fram för att markera. Bäst att lägga bort dem. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att inte jämföra sig själv med andra - en superkraft du besitter. Men, javisst, du som lektörsläser saker! Det kanske är ännu värre?

      Radera
  5. Trist att det känns så! Jag håller med ovanstående kommentar; bra böcker gör det lättare att glömma att haka upp sig så att säga. Ett lästips; Avien av Maria Wälsäter. Ungdomsfantasy. Riktigt bra! Allt flyter så bra, som en flod genom ett vackert sagoland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för detta tips! Jag kan verkligen behöva flyta på den floden nu.

      Radera