Visar inlägg med etikett Glädjetjut. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Glädjetjut. Visa alla inlägg

fredag 24 november 2017

Glädjetjut #6 - förlaget gillar!


Ett högst personligt och oaltruistiskt litet tjut av lika delar glädje och lättnad idag: Min förläggare har läst råmanuset till tredje delen av En väktares bekännelser-serien - och hon gillar!

Jag citerar ohämmat ur mailet: "jag är så impad! Det är så spännande! Och så väl uppbyggt!
Åh, vad du har tagit till dig av det vi har pratat om. Bra jobbat!"

Puh! Har verkligen varit ur gängorna i väntans tider. Behöver bara hämta mig lite även från detta positiva besked, känner jag.

tisdag 10 januari 2017

Glädjetjut #5 - påven av alla människor!


Det har sannerligen inte funnits många anledningar till glädjetjut på sistone, i det hårdnande hatklimat som råder världen över, och så kommer påven av alla människor och ändrar på det. För, det är väl kanske inte världsomvälvande i det stora hela, men ändå extremt positivt i det mindre hela.

Att själva överhuvudet för en av världens dammigaste och mest inskränkta institutioner uppmuntrar till amning i självaste Sixtinska kapellet måste ju ändå räknas som någonting glädjande.

onsdag 16 november 2016

Glädjetjut #4 - min egen sexism


Först vill jag säga att jag inte tror att det här är okej. Mina genusmedvetna vänner skulle säkert bli upprörda. Tur att ingen människa läser den här bloggen. Utom möjligen sagda vänner ...

Idag på väg från lämning på dagis, backade en cementblandarlastbil (ja, jag hittar på ordet) in på en gata precis framför mig, så att jag blev stående med den tomma barnvagnen och tittade på det pustande, frustande samt pipande åbäket på nära håll. När förarhytten till sist blev synlig så satt där till min förvåning och glädje en stilig, blonderad kvinna med läppglans. Jag önskade då att detta hade skett på vägen till dagis, så att jag hade kunnat visa min dotter att hon absolut kan bli cementblandarlastbilsförare om hon vill när hon blir stor. Hon är nämligen tokig i bilar.

Fast jag vill ju också gärna visa henne att man inte behöver vara stilig, blonderad eller ha läppglans. Men man kan/får det, liksom. Även om man är cementblandarlastbilsförare.

Lite förvirrande hela grejen, men huvudsaken är att jag blev glad.

fredag 11 november 2016

Glädjetjut #3 - en glad man


När jag lämnade min dotter på dagis idag var vi tvungna att ta oss igenom en lite knepig passage där snöröjning pågick på taken. Med anledning av detta gick en man omkring på gatan med gul väst och visselpipa som han flitigt blåste i för att uppmärksamma sina kolleger på taket om förbipasserande gångtrafikanter. Han var så himla glad och mysig och när jag lämnat min dotter och kom tillbaka samma väg, erbjöd han mig sin arm och ledsagade mig med stadig hand förbi ett särskilt knaggligt och halt parti.

Han gjorde mig så himla glad. Jag ska bli som han.

fredag 4 november 2016

Glädjetjut #2 - utgiven författare


Kom just på att jag är utgiven författare. Utgiven. Författare. Efter tio års slit och misslyckanden. Jag tog mig hit, på något sätt. Det är tamejfan helt sinnessjukt fantastiskt!

Nu har jag sedan En väktares bekännelser kom ut, för ganska exakt en och en halv månad sedan, mest fokuserat på mottagandet och hur jag kan göra för att bli en bättre författare. Och det är väl bra. Men det finns också all anledning att då och då luta sig tillbaka och tillåta sig själv att bara vara utgiven författare.

Utgiven. Författare. Yay!

tisdag 1 november 2016

Glädjetjut #1 - vanlig hyfs tillämpas


Av någon anledning fick jag ett mail från Airbnb igår. Oklart varför, eftersom jag aldrig vare sig hyrt ut eller hyrt rum via denna förmedling. I vilket fall som helst är jag jätteglad att jag fick det och att jag råkade kasta en blick i det innan jag på rutin raderade det.

Så här stod det:
Är det inte underbart när det händer någonting positivt i världen? Jag vet att Airbnb är en jättestor nätverksverksamhet och jag är så glad att se att de tar formell ställning.
Nästa gång jag åker utomlands är det jag som fixar boende genom dem!