Först vill jag säga att jag inte tror att det här är okej. Mina genusmedvetna vänner skulle säkert bli upprörda. Tur att ingen människa läser den här bloggen. Utom möjligen sagda vänner ...
Idag på väg från lämning på dagis, backade en cementblandarlastbil (ja, jag hittar på ordet) in på en gata precis framför mig, så att jag blev stående med den tomma barnvagnen och tittade på det pustande, frustande samt pipande åbäket på nära håll. När förarhytten till sist blev synlig så satt där till min förvåning och glädje en stilig, blonderad kvinna med läppglans. Jag önskade då att detta hade skett på vägen till dagis, så att jag hade kunnat visa min dotter att hon absolut kan bli cementblandarlastbilsförare om hon vill när hon blir stor. Hon är nämligen tokig i bilar.
Fast jag vill ju också gärna visa henne att man inte behöver vara stilig, blonderad eller ha läppglans. Men man kan/får det, liksom. Även om man är cementblandarlastbilsförare.
Lite förvirrande hela grejen, men huvudsaken är att jag blev glad.
Fattar precis känslan! Så lycklig när man får sina föreställningar tilltryckta och blir glatt överraskad :) Så glad att du gillade podden förresten! Jättekul att läsa din kommentar. Kram och pepp! /Jonna (bykw)
SvaraRaderaJamen, eller hur?:)
RaderaOch jag sitter så klart klistrad även 30 november.