Procrastination

För vad är ett bra ord på svenska som beskriver fenomenet? "Uppskjutande"? Kan inte komma på något just för tillfället, så det får duga.

Just nu gör jag allt annat än det jag verkligen behöver: Ta tag i mitt manus och avsluta det en gång för alla. Men nu är jag lite rädd plötsligt. Lite rädd för att hela manuset är skräp. För att folk som gillade första boken kommer att bli djupt besvikna över andra.

Men så kan man ju inte tänka. Om man gjorde det skulle man aldrig mer kunna skriva ett ord. Min man brukar väldigt klokt säga så här till mig: "Du ville bli författare. Du är det nu och det är det här som är jobbet." Och så är det ju. Jobbet innebär - bland mycket annat - potentiellt sett besvikna läsare.

Dessutom är det ju inte så att jag samlat på mig någon enorm, förväntansfull läsarskara direkt. Jag har ingen aning om hur många som läst boken, men det måste ju i alla fall vara ett hundratal personer. Minst. Två hundra? Fler? Jag vet inte. Men det är nog knappast så att alla dessa håller andan i väntan på nästa del. Så egentligen är väl hela spörsmålet med de potentiellt besvikna läsarna mest en teoretisk konstruktion än så länge.

Det gör faktiskt att det känns lite lättare. Jag tror jag ska ta och skriva ett kapitel pronto.