Jag tycker till #2 - X-men Apocalypse

Den här såg jag nyligen, men i två sittningar, så det hela blev nog rörigare än det hade behövt vara, även om jag aldrig riktigt hänger med i filmer ens under de bästa av omständigheter.

Nå, jag får tyvärr svårare och svårare att köpa superhjältefilmer. Och det här med mutationerna som ger olika extrema egenskaper är någonting jag har extra svårt att svälja. Jag menar, en mutation, visst. Men en sådan bör väl yttra sig som ett extra finger, max. Förmodligen snarare bara en liten halvformad knöl någonstans på kroppen. Eller kanske något, något förbättrat luktsinne eller syn. Inte bokstavligen fullfjädrade änglavingar eller blå hud i en kombination med en förmåga att kunna anta vilket utseende som helst. Jag köper det inte bara.

Den blåa farbrorn (filmens skurk - och namne, har jag för mig) som begravdes i Egypten några tusen år f.Kr. känns inte heller tillräckligt övertygande, men jag gillar verkligen att man vid återblickarna pratar fornegyptiska (?) i stället för bruten engelska, vilket man ju annars brukar göra helt ohämmat i den engelsktalande världen. Sedan lär han sig raskt engelska genom att hålla i en tv en liten stund, och det hör faktiskt till det som jag är beredd att acceptera.

För det går ju ö.h.t. inte att titta på superhjältefilmer om man inte är beredd att acceptera mycket som är direkt alarmerande orimligt. Klarar man inte det så får man vackert hålla sig till grådaskig diskbänksrealism. Jag skriver ju själv om en overklig, helt orimlig värld, så jag är sannerligen inte rätt person att komma och klaga. Men på något sätt är jag alltså beredd att köpa superkrafter (förmodligen uppkomna genom strålning, alternativt spindelbett) medan jag har svårt att fixa dessa mutationer.

En annan orimlig sak med filmen är någonting som jag inte har något val annat än acceptera helt och fullt, eftersom jag upplevt det själv: 80-talsmodet. Herregud alltså. Men, som sagt, jag var där, hade axelvaddarna och hockeyfrippan, köpte t-shirten.

Hm, när jag tänker på det på det viset så kommer plötsligt de välutvecklade mutationerna i en annan dager. En spjutspetsad svans tillsammans med en förmåga att gå upp i rök och teleportera är kanske inte konstigare än det faktum att jag när jag var tretton hade samma frisyr som Nik Kershaw.

Nik Kershaw? Jag som trettonåring?