Jag tycker till #4 - Independence Day: Resurgence

Where to start, liksom? Det här är en riktigt trött film. Problemen med den hopar sig och blir till en enda gröt, så det är svårt att bena ut det. Dessutom är det knepigt att komma ihåg någonting om den över huvud taget så här någon dag i efterhand. Den lämnar inte direkt några minnen för livet.

Apropå det, så förväntas man i denna film komma ihåg saker från den tjugo år gamla föregångaren. Och det gör man ju inte. Annat än att det då fortfarande (jfr detta inlägg) var så COOLT när rymdskeppen täckte hela himlen. För det var första gången vi såg det. Ingen kan glömma när Will Smith var ute och hämtade tidningen och sakta höjde blicken (och det är ju inte bara för att pojken var vacker som en sommardag).

Vacker som den sommardag som omger honom här

Men ingenting annat kommer vi ihåg. Varför skulle vi? Dock förväntas vi även känna igen skådisar som var med förra gången - trots att de i förekommande fall anlagt skägg.

Det här förväntas vi ta med en gång

Jeff Goldblum känner man ju igen, så klart, eftersom Jeff Goldblum alltid är Jeff Goldblum och aldrig någon annan än just Jeff Goldblum. Och han är SÅ Jeff Goldblum även i denna film. Det är som om han blir bättre och bättre på det med åren (lite som Per Oscarsson som alltid spelade Per Oscarsson och bodde in denna roll mer och mer, allteftersom åren gick).

Hur mycket Jeff Goldblum kan man bli?

Den här gången är förresten skeppet större. Det är unbelievably fucking humongous! Jag parafraserar en dialog rörande detta:
"It's gonna land in the Atlantic."
"What part of the Atlantic?"
"All of it."
Men det räcker ju inte, tyvärr. Det kan komma ett skepp stort nog att sluka hela jordklotet. Ingen i salongen drar efter andan.

Det är också ett annat rymdskepp inblandat. Från en annan planet. Det är klotrunt och alla som var med förra gången det begav sig typ drömmer om det. Eller ritar det på väggen. Ni fattar läget. Det skjuts också ned så fort det dyker upp. Och det går alldeles utmärkt, helt enkelt eftersom det skulle vi aldrig ha gjort (SPOILER ALERT: Det tillhör godhjärtade fiender till de andra alienserna).

En av mina favoriter är skeppet med försupna sjömän någonstans i utkanten av Atlanten (uppenbarligen det enda skepp som överlevt landningen) som engageras av USAs försvarsmakt för att hålla koll på hur det går när aliensarna (SPOILER ALERT) borrar hål i jorden för att kunna suga ut dess inre och ha som bränsle till sitt skepp. På något sätt får de på denna båt upp en skärmbild med en schematisk illustration över hur långt man kommit med borrningen och exakt hur lång tid det är tills jordens kärna är nådd. När saker och ting löser upp sig, har jag för mig att det är två minuter kvar.

Ett helt gäng människor är huvudpersoner och man kunde inte bry sig mindre om dem. Jag kommer inte ihåg vilka som överlevde eller dog. De flesta överlevde, tror jag. Men det gjorde mig detsamma. De enda som var lite småintressanta, var ett äldre par, varav den ena dog - och där grät jag den enda tår filmen framkallade hos mig (jag som annars gråter så fort förtexterna drar igång) - som hade en rätt rar relation med kärleksbevis i form av orkidéer och misslyckade stickningsprojekt.

Nu minns jag ingenting mer. Filmen liksom löses upp i mitt sinne allteftersom jag försöker berätta om den. Jo, en sak: Framemot slutet galopperar aliensarnas drottning (stor som Empire State Building) över Area 51 (och då har man inte kunnat låta bli att slänga in en skolbuss full med barn i hennes väg) och man beskjuter henne från alla håll och kanter. Men det är inte så mycket mer med det. Jag har bara aldrig tidigare sett exakt detta förr på film.

Här kommer aliendrottningen rusande i full fart

Jag kom förresten på en annan grej vi minns från första filmen, trots alla år som gått: De planterade ett datorvirus i moderskeppets system. Med en Mac. Jesus. Alltså, okej, man skulle kunna förstöra alienteknologi genom fysisk åverkan, det är jag med på, men att ens komma på tanken att försöka interfejsa mellan en Mac och ett vilt främmande, utomjordiskt datasystem. Det går ju för fan knappt att koppla ihop en Mac med en Windowsmaskin! Och progressbaren (eller, som min man kallar det, "framfartsribban")!! DEN glömmer vi aldrig!

"Uploading virus"!!!