Och så vet jag aldrig om jag ska erbjuda kaffe. Det borde man väl i princip, men då måste man ju stå - potentiellt i vägen - och göra det där kaffet, och sedan måste man väl nästan vara lite social och konversera lite också under själva inmundigandet av detsamma. Dessutom borde man väl själv ta en kopp i så fall, och man kanske inte alls är sugen på kaffe. Men det är väl smällar man får ta, liksom.
Nej, nu går jag helt enkelt och frågar om han vill ha kaffe - på vinst och förlust!
Äsch, han är visst klar. Lite antiklimaktiskt sådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar