Svaret på rubrikens fråga är ett rungande "hur jävla svårt som helst, uppenbarligen".
För det är det. Jag tror visserligen att jag faktiskt har koll på den nya handlingen och den tillåter mig att spara en jädrans massa av ursprungsmanuset, men jesus josef amanda, vad knepigt det är att hålla reda på en textmassa på (visserligen endast) 30.000 ord. Det är så himla stökigt när man håller på och rotar och drar i olika trådar. Vid en rejäl genomläsning kommer man dock förhoppningsvis att kunna gallra ut alla direkta felaktigheter - när man väl kommer så långt!
Hur hanterar man ett manus i gungning? Jag försöker att acceptera att jag inte kan skruva till allting på rätt sätt på en gång, försöker låta det hänga i luften och sväva omkring i limbo utan att för den skull få panik. Och paniken håller sig faktiskt inom rekommenderade gränsvärden, trots allt.
Det visar sig i stället att det är håglösheten som är min nemesis i detta fall. Tendensen att skjuta upp. Att inte orka ta tag i den mentala grepen och mocka ur texten, liksom. (Mockar man med grepar? Försök hålla dig borta från metaforer du inte behärskar, snälla människa!). Bara låta det ligga och gro. Om det ändå bokstavligen grodde av sig självt så hade väl det varit ok, men det gör ju inte det!
En annan sak som frustrerar mig är hur svårt det är att mäta framsteg med manuset. När jag skriver fritt på något nytt kan jag alltid räkna ord och känna mig produktiv vad det än är för ord, bara de är tillräckligt många. I det här fallet famlar jag i mörkret fullständigt.
Mötet med min förläggare kring detta manus var för tre månader sedan. Ett fjärdedels år! Hallå!
Nej, så här kan vi inte ha det.
Så planen är att inte tillåta mig själv att undvika att rota i det här. Det ska rotas varje dag! Om så bara en liten, liten stund. Det fina med små stunder är att de har en tendens att växa bara man tvingar dem att äga rum. Och även om de inte växer så har vi här många-bäckar-små-fenomenet att luta oss tillbaka på. Om jag faktiskt sitter med eländet vareviga jämrans dag, så kommer det till slut att bli färdigt. Om något år. Eller två. Men principen är fortfarande sund.
Jahapp, så är läget. Och detta var väl mitt tips till allmänheten kanske då: Just do it! (Kommer jag att bli stämd nu av skojätten?)
Rota varje dag, jag tror starkt på din approach här. Måste vara skönt ändå att det finns en mening med omskrivningen, att det finns en mottagare, liksom. Firade att jag skrivit om och skickat in mitt manus, med att påbörja omskrivning av ett annat gammalt manus för att sedan skicka ut igen i tomma intet (a.k.a. spontanhögen för manus på förlag). Och föresten, jag tycker det är ÄNNU svårare att skriva om ett kortare manus, då går det inte att ”skriva lite nytt” om det strular för då blir ordmängden för stor. Tänker att ett begränsat svängrum på 30000 ord är imponerande kort.
SvaraRaderaPS. I svärföräldrarnas ladugård mockas det med automatiska skrapor som hela tiden går (sakta). Behövs mänsklig handpåläggning används traktor. Detta är en mkt stor ladugård. Övergår mitt förstånd att korna inte dras med av skrapan, ev är det mycket kloka djur, fast dom låter MÖ-Ö.
Ja! Som det gamla djungelordspråket lyder: Det är bättre att rota varje dag än att gömma sig under täcket och hoppas att manuset ska redigera sig självt. Och visst är det SÅ HIMLA LYXIGT att det faktiskt finns en mottagare. Det borde räcka för att få fart på mig. Tycker man.
RaderaHaha! Du vet så mycket om exotiska saker!
Använder du Scrivener? Om inte tycker jag det är svinbra just i redigeringsfasen. Lätt att flytta runt grejer, skriva små kommentarer i "marginalen" och så det bästa: allt nytt jag skriver kommer i ny färg så då SER jag helt konkret hur manuset utvecklas.
SvaraRaderaOch snart ska jag själv börja redigera ett manus jag inte rört på 2,5 (!) år, ska bli väldigt spännande att se vad som finns där hehe. :D
Nej, jag gör ju inte det ... Borde ta tag i detta. Skulle ha gått på kurs i oktober, men det sammanföll med Polenresa. Ska ta tag i detta.
RaderaÅh, wow! Det kan vara smärtsamt - men också lite roligt - att gräva så djupt i byrålådan. Hoppas det känns kul!
Jag skulle vilja säga att det är svårt. Även om vi som skriver kan uppfatta det som olika svårt. Har träffat på folk som verkar tycka det är rätt lätt. Sedan kommer bekännelsen, att det var lite svårt att få ihop det ena eller det andra. Och påstår någon envist att det inte var/är svårt ja, då måste jag nog ifrågasätta lite. ;)
SvaraRaderaDu verkar ha en lösning på gång iaf. :)
Ja, det är nog bara att acceptera som en sanning att det är svårt. MEN, det är långtifrån omöjligt. Och det fina med en historia som man själv skriver är ju att man har fullständig makt över vad som händer. Man skruvar helt enkelt tills det stämmer och låter manuset veta att det är ens BE-ATCH!
RaderaTack för tips till allmänheten:-) Får inspiration av ditt intressanta och witty inlägg, och redigerar väl ett litet tag till då. Just do it. Till slut är vi alla i mål.
SvaraRaderaVad roligt att höra! Ja, gör det bara!
RaderaMen det här var ju strålande nyheter, att du är i skrivartagen igen! Hade man ju nästan inte vågat hoppas på! Mäta framsteg är ju skönt med så gott som omöjligt vid redigering ja. Brukar då istället använda binära mätmetoder. Dvs. har jag kommit framåt idag eller inte. Har funkat så bra att jag nu helt slutet räkna ord/tecken även när jag skriver råmanus. Spännande att se var allt hamnar i slutändan, är du inte nyfiken på hur det ska gå/bli? Det är i alla fall jag! Låter ju superspännande att ha fått input från förläggaren och sedan omvandla manuset efter det och se det transformeras, men kanske man blir luttrad efter några böcker?
SvaraRaderaJamen, så vuxet det låter att inte räkna ord/tecken! Himla sunt! Jag har haft så mycket inre kaos vad gäller detta manus att "spännande" inte är ett ord jag vill använda för hur jag känner inför dess utveckling - men det är en mycket vacker tanke från din sida! Tack:)
Radera