Jodå, nog har jag varit avskärmad från världen i allmänhet på sistone. Det har liksom inte funnits utrymme för annat än det allra mest grundläggande. Och manuset då (Visheten vaknar, uppföljare till En väktares bekännelser - ifall jag inte tjatat tillräckligt ihärdigt om det). Det har varit manuset, manuset och manuset, för absolut hela slanten. Jag är nu i ett läge där jag inte tål att se en mening i sagda manus. Jag vill aldrig mer läsa eländet, thank you very much.
Därmed inte sagt att det nödvändigtvis är dåligt. Jag är nog själv ganska nöjd på ett teoretiskt plan. Tror jag. Det är svårt att avgöra i detta läge, då blotta titeln sätter igång kräkreflexen.
Det här med att låta sitt manus gå till tryck, det är faktiskt lite traumatiskt. För till tryck måste det gå, men jag föreställer mig att jag hade kunnat lägga in mitt veto ifall jag verkligen, verkligen hade velat hejda det hela en stund till. Så, jo, jag har låtit det gå till tryck. I någon mening.
Detta föregicks naturligtvis av ett gäng redigerings- samt korrundor (svårläst ord, men tänk till så fattar du). Ändlösa rundor. Mycket värre än förra gången. Hela arbetet med den här boken har överlag varit mycket större än med En väktares bekännelser. Mina redaktörer har fått göra ett digert, för att inte säga övermäktigt jobb. Shit, vad vi har flyttat runt saker, dubbelkollat och skruvat till. Och hade det inte varit för mina redaktörer, så hade det över huvud taget inte blivit någon bok. För råmanuset var fan inte bra.
Min tacksamhet vet inga gränser. Och här är dagens lektion: Det är fantastiskt att inte vara ensam om ett manus. Släpp in redaktörerna och låt dem pressa dig lite till, trots att du egentligen vill lägga dig ned och självdö för att slippa gå in och pilla i manuset igen. Och när det bara står still, fimpa stoltheten och ta deras förslag rakt av. Jag har gjort det vid upprepade tillfällen den här gången, när jag helt enkelt inte kommit någonvart själv.
Bristerna i manuset är dock mina, och enbart mina. Ingen av mina två underbara redaktörer har producerat halvmesyrer, utan i mån av förekomst så är de egenhändigt skapade av yours truly.
Oooh, så spännande! Snart håller du tvåan i handen! :) :)
SvaraRaderaHar du någon teori om varför det blev mer jobb den här gången? Mer tidspress så att saker och ting inte hann falla på plats av sig själva? Så himla dåligt tvivlar jag dock på att ditt råmanus kan ha varit. Dina redaktörer måste ju ha sett att det hade stor potential, annars hade de väl knappast varit motiverade att arbeta så mycket med det.
Apropå de många rundorna: Borde svenskan göra som tyskan och tillåta trippelbokstäver (Schifffahrt, Glassschale osv)?
Jag kan nog bara säga att det var ett svagare råmanus och att det var därför det blev knepigt. Visst, det hade kanske en del att göra med tidspress, eftersom jag hade en uppfattning om att jag måste bli klar med råmanus i tid för att förlaget skulle kunna ta ställning till om och i så fall när det skulle komma ut. Men visst, de tidigarelade ju faktiskt utgivningen när de väl läste - innan de såg manuset var tanken att det skulle komma våren 2018, eftersom jag varit så sen med inlämning.
RaderaJa du, trippelkonsonanter eller ej ... Det tilltalar mig på sätt och vis - liksom allt med tyskan tilltalar mig:) Sammansättningar kan ju bli hur skumma som helst med svenskans regelverk. Men, gud, jag är så himla fast i det jag lärde mig som barn, så jag skulle nog trots allt inte välkomna en stavningsreform. Apropå tyska så har jag knappt börjat smaka på idén att eventuellt ersätta ß med dubbel-s i t.ex. daß - som det minsann skrevs på min tid!
Jag förstår knappt själv vad jag skriver ovan i första stycket:D Shit, vilket svammel! This is me när jag funderar högt.
RaderaHar du förresten hört den stora nyheten att ß nu officiellt även finns som stor bokstav? Tiderna förändras... :D
RaderaJa alltså hjälp tänk om en skulle vara tvungen att göra allt utan utomstående hjälp? Skulle ju inte bli till något. Men hurra för tryck! Min redaktör och jag ska ge trycklov i morgon! :o
SvaraRaderaDå har sannolikt din också gått på tryck nu, alltså. Gud, så kul! Ser fram emot att läsa.
RaderaGrattis till att ha gått till tryck! Du kommer säkert tycka om den igen när du håller den färdiga boken i handen sedan. :)
SvaraRaderaJag kan förstå varför det känns som om det blev mer arbete. När man skickar in sitt första manus till ett förlag har man ju oftast arbetat med ett ganska länge, haft lektörer och testläsare och Gud vet allt. Ens förstainskick är helt enkelt mycket mer genomarbetat när det når förlaget än vad ens nästa Råmanus är (av förklarliga skäl).
Men det har du ju rätt i. Man har all tid i världen till sitt första manus. Dessutom hade jag en större tilltro till processen den här gången. Jag visste ju att manuset skulle vara i gungning hur jag än gjorde.
RaderaLåter fint med stöd i processen! Har förresten precis fått hem En väktares bekännelser, ska bara få lite färg på huset först, sen blir det läsning :-)
SvaraRaderaAlltså, jag tycker att det är helt otroligt att några av er alla fina bloggare vars blpggar jag läser, tar er tid och skaffar ett ex av En väktares bekännelser och t.o.m. läser den! Jag vet allt om hur läsköer ser ut och hur svårt det är att ta sig till toppen. Tack!! Och lycka till med husmålningen - inser att du kanske aldrig kommer så långt som till att läsa boken😬
RaderaBörjar ikväll med boken, ska bara få isäng överpigg femåring :)
Radera