onsdag 23 augusti 2017

En man som heter Fredrik

Foto: Henric Lindsten (Källa)

Alltså, vad är det med denne man som heter Fredrik? Han är tamejfan ett geni. Igårkväll lyssnade jag sent omsider på hans sommarprat i P1 och det var ju så inihelvete inspirerande! Allt han säger går att ta till sig och göra till sitt eget, på något vis. Och även om man när någon sorts fruktlös önskan om att skriva exakt som han gör, så lyckas han förmedla att det inte är det det handlar om, utan att skriva precis det man själv vill/kan/känner.

Och även om han inte är ensam om att säga det, så är det väldigt upplyftande att höra någon som rönt sådana enorma framgångar säga att det inte går att veta vad som funkar och kommer att slå. Om och om igen hamrar han in att han skrev om "en femtionioårig man som bor i ett radhus". Och det är ju sant! Det finns noll epikfaktor i En man som heter Ove, och den har visst legat på NY Times bestsellerlista i ett år.

Nu handlar inte författandet för mig i första hand om att röna enorma framgångar - det är mest min make som undrar när miljonerna ska börja trilla in, och det vore ju i och för sig roligt att kunna uppfylla hans dröm. Själv lever jag redan nu min dröm: Jag är utgiven författare med hyfsat stora chanser att få ännu en bok publicerad. Och sedan förhoppningsvis ännu en, och sedan ännu en, o.s.v. Men det är ändå underbart att på något sätt få bekräftat att man är inne på "rätt" spår när man skriver det man vill skriva, snarare än det man tror att andra vill läsa. Det är ok att skriva knäppa böcker om tomtar och troll och en vilsen tonåring, även om töntighetspotentialen är ett faktum.

Backman tar också ned det här med framgång ett par snäpp. Han berättar om den svindlande känslan av att se sitt eget porträtt upphängt bland en massa storheter som man själv beundrar, men i samma andetag också om hur livet går sin vanliga lunk, trots detta. Han betonar dock att det gäller att passa på och njuta så gott man kan, när det verkligen går bra, i stället för att fästa sig vid sin egen ångest och känslor av otillräcklighet.

Och det man framförallt bär med sig - som jag bär med mig - efter att ha lyssnat på hans sommarprat, är känslan av att det är ok, allting. Bara man inte låter sig tryckas ned, bara man GÖR i stället för att fundera över att eventuellt göra någon gång i framtiden. Jag minns inte ens vem det var han citerade (någon framgångsrik företagare?), men han sa så här: "Börja där du är. Ta vad du har. Gör allt du kan."

Och jag ba: "Jag lovar, Fredrik!"

(Se f.ö. mina inlägg om Backman här, här och här.)



16 kommentarer:

  1. Nu efter så många sommarprat som jag inte riktigt orkat sålla bland själv har jag så många som verkar bra att lyssna på att jag blir lite stressad över hur jag ska hinna lyssna! Men Backman verkar ju vara prio ett. Kul att höra att också du fallit pladask för hans prat. Hoppas nu bara jag inte har för höga förväntningar... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, herregud vad den mannen får dras med höga förväntningar över huvud taget😬 Stackars människa. Men jag hoppas att du kan ta det han säger till dig, trots den sjuka hajpen.

      Radera
  2. Årets bästa sommarprat, om du frågar mig, men som skrivande människa är det kanske självklart. Så otroligt opretentiöst och inspirerande. Det är lite som om han ser på sin egen framgång utifrån och hur många kan det? Att vara tacksam i varje steg, se på utsikten, är ett rent hälsoråd :)
    En sur gubbe i ett svenskt radhus... på NYT bestsellerlista = det är inte vad du skriver, utan hur. Något att komma ihåg när man sliter sitt hår över att alla historier redan är berättade, och så jäkla bra dessutom :D
    Du har ju tagit en hel del steg på trappan de flesta av oss står längst ner i, hur stort är inte det?! Heja! Njut av utsikten när du kollar ner på oss :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen verkligen. Han är så himla sansad och jordförankrad. Det är väl därför hans böcker tar en med sådan storm - han kan det här med äkta människor.

      Hehe, jo jag har ju faktiskt tagit ett avgörande steg. Men om jag kollar ned på något, så är det garanterat inte mina strävande medförfattare:)

      Radera
  3. Är nog den enda i det här landet som inte har läst någon av Backmans böcker, men det beror uteslutande på att jag är rädd för att bli besviken. Så länge jag inte läser kan jag fortsätta att lyssna på sommarprat, läsa (de sporadiska) blogginläggen, läsa intervjuer och bara beundra ohämmat :-) Ska ta tag i läsningen, dock, tror det lutar åt Björnstad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Shit alltså, vänd på det där😬 Vilka förväntningar karlen har på sig! Jag skulle fan inte få ned ett ord på datorn om jag var i den situationen. Godnatt kreativitet, liksom.

      Men läs, för guds skull! Jag läste En man som heter Ove när jag var som bittrast över min icke-karriär som författare. Jag gick in med inställningen "vad är det här nu för skit som hajpats så förbannat?" Inom två sidor hade jag både asgarvat och förlåtit Backman hans framgångar. Storsint nog ...

      Radera
  4. Nu måste jag läsa den boken snart! Det är ju otroligt svårt att bli utgiven och man måste nog ha en portion tur också men jag tror att man har störst möjlighet om man skriver just om det man själv vill / är engagerad i / känner till och allra minst chans om man "bara" försöker haka på en trend för att man tror att det kommer gå hem. Men okej, känner man verkligen för trenden så finns det ju ingen motsättning. Men du förstår vad jag menar?
    Själv drabbades jag förra året av en total hopplöshetskänsla vad det gällde MIN icke-karriär som författare och tänkte "Jag kan ju skriva precis vad som helst i min bok, det är ju ändå ingen som vill ge ut den".
    Och så började jag göra det och det var då, intressant nog, som de riktigt lovande refuserna kom. Förlag som jag tänkt var för fina i kanten för min sunkiga berättelse skrev att de läst med stor behållning o s v :)
    Och samtidigt som mamma är stolt nu är hon lika nervös som jag för att min bok ska ges ut. Och det lugnar ju verkligen;)
    Tack för himla bra inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man gör nog "rätt" i att verkligen känna för det man skriver. Som sagt, En man som heter Ove är ju ungefär så otippad som världssuccé som den kan bli. Han säger bl.a. i sommarpratet att han fick en refusering för den där förlaget skrev att "vi ser ingen kommersiell potential" ...

      Verkligen stort grattis till att Skuggvinter är på g nu!

      Radera
  5. Åh! Jag har inte lyssnat än, men ska definitivt göra det! Har läst (den lättlästa versionen av) Ove, och sett filmen, med mina nyanlända elever (de flesta av dem hade varit här ett par år då). Det var en hit! Det är ett så himlans fint porträtt av Ove han gör, Backman.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs Björnstad också, vid tillfälle! Jag läste den varje sekund jag fick tillfälle.

      Radera
  6. Vad roligt! Grattis! Jag har läst första, nu ser jag fram emot att läsa den här också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämen? Det var som fan. Jag blir glatt chockad när jag på något sätt lyckas ta mig in på toppen av någons läskö - jag vet av egen erfarenhet vilken konkurrens man har att göra med där. Och så väldigt roligt att du inte blivit avskräckt från att läsa även nästa!

      Radera
  7. Skrev under fel inlägg, menar recensionen av Visheten vaknar såklart :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett helvete att navigera folks bloggar:)

      Radera