tisdag 13 november 2018

Personal shopper

Min nya cello <3

Jag har varit ute och handlat cello. Ovan kan den ses i all sin prakt. Den är ett fynd för endast 24 lök!

Ok, vad hände nu då? Jo, jag har ju en cello, som var ett impulsköp på nätet och det var liksom den som efter många års stirrande på mig från ett hörn här hemma fick mig att äntligen göra slag i saken och faktiskt ta fram eländet och försöka mig på att spela. Sedan hittade jag ju av en slump en lärare, som visade sig vara typ den bästa cellisten i världen - på riktigt! Så där satt jag plötsligt med min pisscello och min riktigt högklassiga lärare. Ingen bra matchning.

Till slut kände jag att, men det här GÅR ju inte längre och började fundera i banor av en ny cello. Problemet är att celli/cellor/cellosar (välj din favvo) är svindyra och dessutom är jag ännu så superusel att jag inte ens kan identifiera ett ok instrument.

Smarta, smarta jag använde mig då helt enkelt av en personal shopper - i detta fall min världsklasscellistlärare. Jag tog helt sonika med mig honom till en violinmakare och så fick han prova några nybörjarinstrument i tjugotusenkronorsklassen. 

Parentes här: Det går knappt att hitta en uthärdlig cello i en så låg(!) prisklass, tydligen. Men jag hade liksom ingen lust att hosta upp mer än typ 20 lax för någonting jag ännu inte riktigt vet om jag någonsin kommer att kunna göra någonting vettigt med.

Nå, tillbaka till köptillfället: Det var som att ha en supermodell som personal shopper! Alltså, allt kommer att se fantastiskt ut på henne, för hon är som gjord för alla moderiktiga kläder, men på mig kommer det att se jävligt skevt ut i vilket fall som helst:) Min lärare var liksom extremt överkvalificerad för jobbet. Återigen: kulturarbetarnas lott.

Nu är den i alla fall min, den här lilla ljuvligheten<3 Ok, i min värld en ljuvlighet - min lärare ba: "It's actually pretty nice. It's really hard to find a nice cello within this price range." Hans egen cello kostar tusentals och åter tusentals dollar. Han har faktiskt inte ens skeppat den till Sverige än, för det är så känsligt att frakta den. Han planerar att flyga hit den i januari. Och då kommer den alltså bokstavligen att ha en egen flygplansstol! Så himla roligt att tänka sig. Men den kommer i alla fall inte att behöva flyga alldeles själv, för dess husse kommer att sitta i stolen bredvid.

Och själva spelandet då? Jovars. Jag låter som ett sådant där klassiskt framförande med Kommunala musikskolan när jag sätter igång. Öronen ber om nåd, men jag lyssnar inte på det ... öh ... örat.

8 kommentarer:

  1. Oh my, vilken storsatsning! Hoppas du får utdelning nu då, har du provat hur den känns? Märks det skillnad? Smart att ha någon som kan med sig, närapå omöjligt annars ju...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadå, och den är SÅ mycket mysigare än den riktigt usla. Ja, och det var ju bara att betala för en lektion och ta med sig honom liksom! Lovar att en supermodell hade tagit jävligt mycket betalt:D

      Radera
  2. Låter ju helt fenomenalt fantastiskt med den sortens shoppinghjälp. Och nog måste du väl ändå märka någon skillnad jämfört med den gamla? Kul att du satsar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst märker jag skillnad! Och det är SÅ himla roligt!

      Radera
  3. Så underbar denna cello-följetong är. Kan inget om musik men en bra story känner jag igen. Ser fram emot fortsättningen. Finns det någon marknad för gamla cellosar så att du har en chans att få tillbaka lite för din första?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att mitt lilla äventyr uppskattas😊 Jodå, instrument kan man alltid sälja förr eller senare, även om jag inte vet hur stor rusningen kommer att vara och hur mycket jag kan få ut. Jag har faktiskt lämnat in den hos cellodoktorn för att den ska vara så ok som möjligt när jag säljer den.

      Radera
  4. Alltså, det här är ju lovely! Mycket roligare att shoppa cello med experthjälp än typ kläder (även om åtminstone jag skulle behöva en personal shopper för att hotta upp garderoben). Jättefin cello, den bara skriker klass och kvalitet ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kläder är verkligen blaha blaha i jämförelse. Jag älskar min cello! Så lycklig att jag hittade den. Eller ja, han då. Jag får liksom fortfarande nypa mig i armen när vi har lektion f.ö. - så himla overkligt att ha fått just precis en solist i världsklass som lärare!

      Radera