I väntan på Jacques

Ljudbok på Lavender Lit!

Nu när Lavender Lit officiellt gått ut med att denna bok är på g, kan jag berätta (den korta och eventuellt inte speciellt intressanta) historien om hur det gick till när jag fick den utgiven.

Det här är ett manus som är äldre än En väktares bekännelser - jag tror faktiskt att jag påbörjade det redan 2012. Det var det första av mina manus som fick en positiv refusering (av Piratförlaget).

Jag skickade också manuset till Kalla kulor (som numera bytt namn till Southside Stories) där vid det tillfället Sofia Ejheden jobbade. Jag visste det inte, men hon stod precis då, för nästan sex år sedan, i begrepp att starta ett eget förlag, nämligen Lavender Lit. Om man är lite inkörd på bokbranschen så vet man att detta förlag redan är välrenommerat och att bl.a. tog hem titeln som Årets bästsäljare i pocketkategorin på Adlibris 2019 med Innan ni tog oss av Lisa Wingate.

Sofia hörde av sig till mig och sa att hon ville diskutera eventuell utgivning av I väntan på Jacques på det nya förlaget. Det gick så långt som till initial redigering av boken - som om den kommit ut då hade varit bland de absolut första titlarna på Lavender Lit - men det föll på mållinjen, då Sofia i slutändan inte kände att den riktigt passade in i den övriga utgivningen. (Jag misstänker att det också kan ha haft att göra med att jag var så hopplöst grön på den tiden att jag var nästan omöjlig att jobba med. Jag förstod mig över huvud taget inte på redigering, utan såg all konstruktiv kritik som ett personligt påhopp. Men det är bara en teori jag har - ingenting som Sofia sagt till mig.)

Jag minns att jag var höggravid när jag besökte förlaget och pratade med Sofia - två dagar senare föddes min dotter. Jag vet också att jag skrev färdigt en väktares bekännelser under hennes två första veckor i livet utanför min mage. Det var i början på sommaren och den slutgiltiga refuseringen kom inte förrän i slutet av sommaren, då hade jag redan fått napp på En väktares bekännelser, så det var inte slutet på mitt liv.

Så blev jag plötsligt kontaktad av Sofia i oktober förra året med frågan om jag kunde tänka mig att ge ut I väntan på Jacques som ljudbok. Här är mitt autentiska svar:

"Öh, låt mig tänka ...

JAAAAAAAAAAAAA!!!🤗🤗🤗"

På den vägen är det alltså. Så ni som har gamla manus i byrålådan som redan blivit grundligen refuserade: det KAN fortfarande flyta upp till ytan. Schysst va?

Hursomhelst, beräknat utgivningsdatum är 2 mars och det är ju inte ens en månad dit. Och som framgår av föregående inlägg (på denna tunnsådda, försummade blogg) så är det jag själv som läst in boken. DET är ett kapitel för sig. Så himla underligt, kändes det, och jag misstänker att det kanske, eventuellt inte blev så bra, men jag tror också att folk brukar uppskatta när författaren läser in sin egen bok. Vi får hoppas på det.

Vi får också hoppas att jag inte blir mordhotad p.g.a. innehållet. Släpper den lilla bomben här. Historien handlar jättemycket om fördomar och jag kan i värsta fall uppröra både muslimer och andra.

Låt oss hålla tummarna för att ingen som riskerar att bli upprörd lyssnar på boken.