tisdag 23 februari 2021

Vad händer sedan då?

Varför har jag så svårt att tänka ut vad som ska hända härnäst när jag skriver ett manus? Jag fattar inte. Det är som att jag måste sitta vid datorn, framför det öppna dokumentet och i princip ha fingrarna på tangentbordet för att jag ska kunna pressa fram en liten bit till.

Andra författare kan ta långa, härliga skogspromenader (visserligen inte min grej) och tänka på sin historia och sina karaktärer och få olika uppenbarelser. Och skriva synopsis som har med saken att göra. De få gånger jag lyckats klämma fram någon form av synopsis så blir den inaktuell i samma stund som jag börjar skriva på själva manuset (du vet vad jag pratar om, Eva).

Ändå blir det i förekommande fall färdiga böcker av det där eländet jag värker fram med sådan möda. Obegripligt.

Och den där mödan gör det förbannat trögt att ens komma igång. Jag prokrastinerar i det längsta.

Exempelvis sitter jag här och skriver detta inlägg, enkom för att slippa börja på dagens pensum om 1000 ord. Skärp dig, människa!

Ok.

3 kommentarer:

  1. Jag får visserligen en och annan uppenbarelse när jag är ute och går. Men det kommer aldrig något synopsis. (Jag har låtit bli att skicka manus till förlag som kräver synopsis + vad jag vill med mitt författarskap.)
    Ditt "synopsis som har med saken att göra" är ju underbart skrivet :-) Så sitt du där och värk lite - det lär bli jättebra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt med likasinnade när det gäller synopsis! Hahaha, vad du vill med ditt författarskap?! Gud, jag hatar sådant. Det är som när man söker "riktiga" jobb: "Var ser du dig själv om tio år?" Skit i det du, liksom.

      Radera
  2. Ja men alltså är inte ett detaljerat synopsis dit kreativiteten går för att dö? Har provat, resultatet blev att jag skrev igenom manuset snabbt, men det blev bara "mjeh". (Eva; jag skickar inte heller till sådana förlag, misstänker att deras krav på synopsis dessutom är väldigt annorlunda mot ett synopsis man använt när man skriver. Tänk vad dom går miste om :-D )
    Promenader är inte nog hjärndöda, mina ideer kommer i duschen (där man inte kan anteckna) eller när jag hänger tvätt.

    SvaraRadera