tisdag 23 maj 2017
Jag orkar inte
Unga flickor, barn, sprängda i bitar och nedtrampade av folk som flyr för sina liv. Jag vet inte om jag pallar mer. Och då är ändå min dotter i tryggt förvar på dagis, inte saknad eller bekräftad död, som många andra föräldrars barn just nu. Jag är glad att gärningspersonen i fråga är död. Jag önskar bara att han eller hon sprängt sig själv lite tidigare än planerat, någonstans där ingen annan befann sig i närheten. Jag vet inte vad som skapar den typen av monster. Just nu skiter jag i det. Jag bara hatar. Maktlös och så himla, himla ledsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch, man mår verkligen dåligt när sådant händer :( Kan inte ens beskriva.
SvaraRaderaJa, man blir så fruktansvärt ledsen över hur världen ser ut.
RaderaEn rubrik som speglade PRECIS vad jag kände. Men jag orkade inte skriva om det, knappt ens beröras. Har inte läst mycket om det. Kanske hemskt, men sant. Tänker fortfarande mycket på Stockholm och så bor jag i den ort där bussolyckan tog tre ungdomars liv bara dagar före händelsen i Stockholm så flaggorna vajade på halv stång hela veckan och sedan kom fredagen 7 april.
SvaraRaderaMan blir väldigt påmind om hur futtiga många av ens egna problem är när saker som dessa sker. Och vad som verkligen är viktigt i våra liv;
De vi älskar, att vi har dem hos oss. Är de dessutom friska och (hyfsat) glada och vi själva med, då har vi allt.
Du har så rätt. Tänk att vi människor är så dåliga på att uppskatta det vi har. Tål att jobbas på.
Radera