Vilka ska vi skita i, undrar ni. Svar: Alla andra.
Och så kommer vi till den utförliga modifikationen av uttalandet: Självfallet ska man inte skita i andra - tvärtom! Det är bra att skita så lite i varandra som möjligt! Man måste bry sig, annars blir man bara en konstig ö mitt i tillvaron. Ingen vill vara det.
Vi pratar här egentligen om att skita i vad andra tycker/tänker/säger om ens person och/eller ens skapande. DET ska man verkligen skita i så långt det bara går. För folk kommer i förekommande fall att varken gilla en själv eller det man med sådan möda har producerat (t.ex. musikstycken, statyer, mimföreställningar och - host host - böcker). Deal, bara. Och det ideala är om man verkligen lyckas med att inte låta det bekomma en i någon högre grad - eller alls, egentligen.
Sitter jag nu och pladdrar om det här för att jag är så himla bra på det och vill agera föredöme för andra? Nja. Inte direkt. Om man jämför med den sköra, bekräftelsetörstande, allmänt outhärdliga person jag var när jag var ung, så ja. Definitivt ja. Vid en sådan jämförelse får man nog säga att jag är riktigt bra på att inte bry mig om vad folk tycker och tänker. Men jag är inte hemma än. Jag har inte kommit hela vägen, trots mina fyrtiotre jordsnurr.
Och nu, gott folk, är det dags att återigen tjata om det som påbjuder dessa tankar just nu: Idag har jag när jag googlat "Visheten vaknar" hittat den på inte mindre än fyra nya listor på sådana boksläpp som olika bloggare ser fram emot under hösten. Skitkul! På riktigt! Helt fantastiskt egentligen.
MEN ... det är inte alls säkert att de gillar vad de läser när det väl kommer till kritan. Åtminstone någon av dem kommer sannolikt att tycka att "nej, det här håller ju inte måttet/det här var inte vad jag förväntade mig/vilken besvikelse!". I värsta fall allihop.
Hur ska vi (pluralis majestatis) hantera den situationen då?
Genom att skita i dem. Inte som i att "det här är dåliga människor med usel smak som vågar dissa min bok", utan som i att "jaha, de tycker så - fair enough". Vilket ju är helt rimligt i en sund och sansad hjärna. Hör min hjärna till den sunda och sansade sorten? Osäkert. Men jag ska fanimej jobba på det, för utan den egenskapen att man kan skita i andra där det är vettigt att göra det, så går man under som författare. Och jag VILL vara författare. Utan att gå under.
So bring it, världen!
Ja jag tänker att jag ska vara cool, sååå cool, och strunta i dem som inte "fattar" eller helt enkelt inte gillar min bok. Men hur en ska klara av det i praktiken är en annan femma. Men visst är det härligt att det FINNS ett intresse?! Jag blir helt exalterad för varje liten grej. :D
SvaraRaderaJavisst, det är ju inte klokt egentligen att någon bryr sig överhuvudtaget.
RaderaSå här gör blogspot med regelbundenhet: Den hävdar att en kommentar som jag publicerat "inte finns längre eller aldrig har funnits". Så fånigt, eftersom jag ju har mailet med kommentaren kvar som bevis. Min teori är att kommentaren bockas av som "publicerad" på ett alltför tidigt stadium i databasen och om det sedan blir något litet strul så har man missat sina chanser.
SvaraRaderaNåväl, denna gång tappade blogspot bort denna fina kommentar från allas vår oarya:
"Helt rätt! Vi kan dra åt helvete allihop! :) För det är precis som du säger, det finns alltid nån som inte tycker att man är lika förträfflig som man själv gör, men man måste faktiskt lära sig att säga "jaha, tyck det det då" och sen gå vidare. Det finns folk därute som tycker att jag är dum i huvudet och borde lägga ner hela grejen, men då får de väl göra det då. Man kan bara göra sin grej så bra som man själv kan och så får det räcka.
Och grejen är så här Elin - att du hamnar på listorna är för att vi som rabblat upp ditt namn faktiskt tror på dig!"
Och om man slarvar bort en sådan högkvalitativ kommentar så borde man faktiskt skämmas!
Vilket bra inlägg, det är nog något de allra flesta av oss kan känna igen oss i. En författare jag känner menar att det gäller att sortera i kritiken, ta till sig det som är utvecklande och rata det som bara är dumt.
SvaraRaderaHuvudsaken är att vi inte låter oss styras av andras subjektiva åsikter, det är vi som måste se oss själva i spegeln varje dag.
Så kul att din kommande bok finns på så mångas listor, heja dig!
Så är det. Man måste kunna ta kritik med jämnmod och ta till sig det som är nyttigt och låta det som är ointressant rinna av en.
RaderaOch tack!
Klokt inlägg! Och det är ju verkligen sant. Någon älskar en låt, som en annan tycker är banal. En person köper en tavla för dyra pengar - som någon annan inte skulle vilja ha på väggen för allt i världen. Någon rekommenderar en bok som inte alls gillas av nästa person. Det är konst och smak och vi är alla olika. Jag tänker att det också är så att man kan gilla, eller inte gilla olika böcker (som exempel) i olika perioder av livet. Om jag är singel kanske jag inte vill läsa om en småbarnsmamma, trots att den fått jättefin kritik. Och sammanfattningsvis, det du skrivit ovan är nog väldigt bra att påminna sig själv om ofta om man blir utgiven.
SvaraRaderaKul med listorna! Vi kommer kolla in din bok när vi åker på semester snart:)
Ja, exakt! Det handlar egentligen uteslutande om tycke och smak.
RaderaSom sagt, jag kommer att låta eventuell kritik efter läsning av densamma låta det rinna av mig som vatten från en gås😊
Jag ser fram emot din tvåa. Även min son :-)
SvaraRaderaRoligt att höra (och jag kommer att ta det med största jämnmod om ni inte gillar den😜).
RaderaKlockrent inlägg! Efter utmattningsh-vetet har jag lagt mycket energi på att lära mig göra just det du skriver om; att inte bry mig så mycket om vad andra tycker; bearbeta en kort stund men sedan släppa. Kräver övning och lyckas inte alltid. Undrar hur det skulle gå att apllicera på om någon tycker mitt skriv är kasst, förmodligen skulle den där bearbetningstiden bli längre (det tar en stund att slita sitt hår).
SvaraRaderaÅh så klockrent! Och det handlar ju inte bara om skrivandet utan allting. Jag är expert på att analysera mitt eget liv och beteende - maken ännu värre. Men när det gäller skrivandet har jag faktiskt skaffat mig lite "skit i vad andra tycker"-attityd. Men om - hrm... när - jag blir utgiven så kommer jag garanterat att få jobba hårt för att upprätthålla den där attityden. Vi får helt enkelt peppa och stötta varandra. Bara det att man har skrivit en bok och lyckats ge ut den är ju en bedrift i sig.
SvaraRadera