Jag har lånat en barnbok på biblioteket för min treåriga dotters räkning och föll själv pladask för Älvis och Elvy: ett år i två liv av Charlotta Björnulfson (förlag Fimafeng, som möjligen tycks vara nedlagt sedan 2010 då boken kom?). Min dotter gillar den också förvånansvärt mycket med tanke på att den är avsedd för sex år och uppåt, och jag skulle vilja hävda att den förmodligen vinner på att man är en aning äldre än så.
Bokens två protagonister är älgtjuren Älvis och den ensamma stugdväljerskan Elvy, vilkas öden korsas av en slump en dag. De slår följe av och till och tar del av varandras liv, och det är bara så himla fint. För de går in med öppet sinne och fascineras av upplevelsen, även om de sedan finner aspekter av den andras tillvaro främmande och obekväma. Båda växer genom mötet med varandra och utvecklar nya sidor hos sig själva.
När man ser omslaget kan man lätt få för sig att det är en lustig berättelse, men det är verkligen inte dess främsta egenskap. Stämningen är snarast melankolisk och ensamheten har en stor roll i det hela. Språket är poetiskt vackert och rofyllt, och som språkivrare rent allmänt så blir jag väldigt lycklig över en barnbok där man ogenerat svänger sig med ord som skvattram, långkål och basthud.
Björnulfson står för både text och bild och ATT jag kommer att läsa allt annat hon skrivit/tecknat.
Älskar när barnböcker använder ord som är lite mer ovanliga! Min nästan femåring älskar det också, men då är hon kanske lite mer språkfixerad än dom flesta :-)
SvaraRaderaÅh, vad roligt med ett språkfixerat barn! Önskar det vore mitt😜
RaderaDet är toppen, tills vi vuxna försöker prata hemlisar på tyska och hon förstår vad vi säger 😄 Kul det här med skvattram, har slängt in lite varstans att "det doftar av skvattram" i mina manus när huvudpersonerna klafsar över en myr (för det gör man ju, ofta 😂) men inte tänkt på att det nog inte är så vanligt att folk vet hur det luktar. Tackar och bockar för upplysandet! Den är fantastisk den här bloggvärlden :)
RaderaHaha! Kan tänka mig! Här hemma har vi dessvärre bara engelska att tillgå som hemlisspråk. Lycka till, liksom. Om tre år har min dotter väl sprungit förbi oss båda.
RaderaHur skvattram luktar vet ingen, Annika! För det går inte att googla:) Vilken lyx att ha förstahandstillgång till den informationen. Därmed inte sagt att det inte går att använda i ett manus. Det känns insatt, även om läsaren går bet.
För att undvika tidiga språkinlärningen bör man undvika youtube samt tvåspråkiga dagiskompisar. Hett tips, liksom.
RaderaDoft-googling, det vore något :) Om mitt bokelände kommer i tryck får jag ha en sån där doft-skrapamednageln-grej på insidan pärmen, doftandes av skvattram, ungefär som en parfymreklam som ibland följde med tidningar förut.
Det känns helt orimligt att just min dotter skulle kunna missa det här med engelska🙄 Har hon någon liten gen från mig så kommer hon att suga upp det som tidningspapper i en vattenpöl.
RaderaHehe, jag är från en tid när man på allvar framtidsdrömde om doft-tv o.s.v. - bra idé👍🏻
Oj, vilket ordförråd. Skvattram var jag tvungen att googla för att veta hur den såg ut. Jag har ju inte barn själv, men jag tänker mig att det kan finnas ett visst pedagogiskt värde i att se att vuxna inte alltid kan definiera allra ord med rakbladsprecision de heller?
SvaraRaderaJamenvisst. Jag har märkt att man inte behöver vara "försiktig" med ord när det gäller barn. De accepterar det mesta utan vidare och är mästare på att suga åt sig ord och dessas betydelser. Och, som du säger, så är det helt ok att inte veta själv riktigt. Men oj, vad Internet underlättar nuförtiden. Vi som växte upp utan hade fått fortsätta undra över skvattram.
RaderaHärligt med barnböcker som även vi föräldrar njuter av. Själv blir jag alltid rofylld när jag läser Mamma Mu och Kråkan och älskar Pija Lindenbaums böcker! F ö har jag nu satt mig i kö på bibblan för att få låna "En väktares bekännelser":)
SvaraRaderaAbsolut, Mamma Mu och Lindenbaum är super! Jag älskar också Stina Wirséns Vem-böcker - läs om du inte gjort det!
RaderaOch hjälp😬 Alltid läskigt när folk läser ens bok - i synnerhet om man har någon sorts personlig kontakt med denna någon. Fast det var kanske främst till din tonåring du tänkte låna den. Men ändå😱
Vi har nog, genom åren läst "Vem är arg?" och "Vem bestämmer?" 3000 ggr. Och de är lika bra varje gång!
RaderaLäskigt - ja, jag förstår faktiskt vad du menar. Som inte utgiven är det lätt att tänka att det bara ska kännas fantastiskt att vara det, men det är klart att alla känslor finns där. Men du, hur som helst är jag grymt imponerad av dig, utan att ha läst boken:) Vilka fina recensioner du fått! Jag har fyra barn hemma (och så jag då) så den kommer bli läst. Ha en fin dag!
Exakt! Vem-böckerna är så BRA! Det är faktiskt så att mitt barn tröttnar långt innan jag gör det. Hon vill bara läsa dem ca tre gånger i rad under ca tre kvällar i följd innan hon tröttnar (tillfälligt) - själv kan jag läsa dem varje kväll:)
RaderaJo tack. Jag vill hävda att det blir sju resor värre när man går ifrån att vara "lovande" och i stort sett oläst, till att bli utgiven och därmed representera inte bara sig själv utan ett förlag. Vem som helst kan läsa! Kanske någon som avskyr vartenda ord. Förmodligen åtminstone EN som avskyr vartenda ord. Man är frikopplad från sin text och varken kan eller bör försvara sig. Texten är vad den är. Man skrev något man själv gillade (åtminstone fram t.o.m. tionde redigeringsrundan) och sedan lever boken sitt alldeles egna lilla liv - som sig bör.
Jo, jag var medveten om att det rör sig om fyra(!!!) barn, men åldrarna kan ju variera - jag rekommenderar den inte under 10, tror jag.
Ha en bra dag du med!
Haha...Ännu ett vem-fan. Det LÅTER läskigt, hit med standardrefuserna;);) Mina äldsta är tretton och snart tolv, tror det blir jättebra!
Radera