Shit, vad jag tog i här i rubriken. Men för mig var det onekligen en hittills ojämförlig framgång att bli så synnerligen positivt recenserad i DN. Och jag blev så klart helt sjukt glad!! Världens lyckligaste!!
MEN ... Det kommer förstås ett "men" här, som ni förstår, i form av "Jag kommer aldrig mer att kunna leva upp till det här. Mitt nuvarande manus suger ju! Det är i fullständigt kaos! Gud, vad dum jag kommer att känna mig när alla blir djupt besvikna på nästa del!"
Mm. Ni ser. Aldrig nöjd. Jobbig människa.
Javisst. Jobbig och osäker. Needy, som de flesta(?) författare och konstnärer i stort. Antar jag.
Men vi skiter en stund i alla mina många personliga tillkortakommanden och frågar oss i stället: Hur gör man då? För att fortsätta skriva, för att inte oroa sig sönder och samman över det manus man har på gång, utan låta det växa fram på liknande sätt som de första två i serien.
You tell me, liksom. Men på något sätt ska jag ha ett råmanus klart inom mindre än två månader, har jag tänkt. Detta för att hinna göra en egen grovredigering innan jag lämnar in det till förlaget och hoppas att de kan tänka sig att nådigast göra ett försök att förädla det så pass att det kvalar in för utgivning.
Då är vi tillbaka i "skriv bara!" Och det är nog typ det enda jag kan göra. En del av mig vill sätta mig och skriva en detaljerad synopsis från punkten där jag befinner mig nu, men resten av mig vet vid det här laget att det är rätt så dödfött. Jag kommer på det allra mesta just genom att skriva. Det är möjligt att jag skulle kunna utveckla ett annat sätt att skriva med tiden, men att försöka göra det nu i vild panik, känns inte spontant som någon bra grej.
Så här är min plan: Jag tänker än så länge låtsas att manuset inte kommer att bli utgivet. Jag skriver för mig själv, för att få veta hur det går för Tilda. Blir det sedan tillräckligt bra, så att jag - och förlaget - tror att någon annan skulle kunna ha glädje av det, blir det kanske en bok av det. Jag har inte skrivit något kontrakt och behöver inte strikt talat komma med en del tre av "En väktares bekännelser" ö.h.t. (Sedan är det ju rätt bra för min relation till förlaget om det blir så, men de vet allt - föreställer jag mig - om projekt som bara inte riktigt vill lyckas.)
Så la-la-la-la-la, nu skriver jag för mig själv ... Bara myspys här ...
Och vet ni vad, vad gäller "Visheten vaknar" så känns det som om jag inte behöver oroa mig längre (i den mån jag nu gjort det). En skitbra recension i DN trumfar liksom allt på ett effektivt sätt:) Så kom igen, såga mig! Lite försiktigt och snällt i alla fall.
Nu fortsätter jag med mitt manus här. Det är bara mitt manus. La-la-la-la-la ...
Bra strategi! Tralla lalla la ...
SvaraRaderaFulländad😊
RaderaJa själv är jag som allra bäst när jag liksom slår underifrån och kan överraska. Men det där med att leverera utifrån folks förväntningar och prestationsångesten kring det är alls inte min grej. Så kanske får jag sätta mitt hopp till att bli ett one hit wonder... Eller bara fortsätta harva på i min ensamhet som nu. Bra att du skriver för dig själv nu oxå bara då, lallar med lite härifrån... ;)
SvaraRaderaJa, vi lallar😊👍🏻
RaderaMan ska inte underskatta sin egen förmåga att manipulera sig själv :D
SvaraRaderaMen är det inte detta med att aldrig vara nöjd som gör dig bra? Du vill mer, hela tiden. Du lutar dig inte tillbaka efter fina ord från DN (jag menar: DN!!!) nej, du vill mer. Det om något är väl ett framgångsrecept?
Tack för ditt ärliga inlägg och lycka till med trallalaaaa, nu ska jag tralla vidare med mitt synopsis, som faktiskt ingen i världen väntar på att jag ska färdigställa, så trallalaaaa ;)
Jag vet ärligt talat inte om det gör mig "bättre" på något sätt, men jag tänker i vilket fall som helst sträva efter att bli mer zenig och harmonisk och strunta i vad folk tycker - när det faktiskt bara handlar om en subjektiv inställning till något skrivet (och påhittat!).
RaderaLycka till med synopsisen (ösnkar jag vore en av er synopsismänniskor)!
Och där kom ännu ett klockrent skrivtips, lägger dom på hög här borta :) La-la-la-la-la...
SvaraRaderaHaha! Du är så rar, Annika! Tack:)
RaderaTack för att du ger oss outgivna en aha-upplevelse från den andra sidan - att det faktiskt kan vara bättre ur kreativitetssynpunkt att INTE vara antagen. Då går liksom det här med lalala... av sig självt. (Fast ibland behöver man, ironiskt nog, låtsas som att det är någon som väntar på det, bara för att det ska bli något ordentligt gjort).
SvaraRaderaDet låter hur som helst som en slug plan, jag tror på den (och dig)!
Jomen, på sätt och vis så ... Jo, lite mindre ångest i att sitta ensam på kammaren och inte riktigt tro på att det kommer att läsas av någon annan. Möjligen. Men det är värt det! Alla dagar i veckan:)
RaderaTack för dessa vänliga ord!
Så du menar att det där tvivlet fortsätter även för den som blir publicerad en gång och sedan en gång till och dessutom blir tokhyllad i DN? Jisses. Å andra sidan känns det skönt att jag redan som outgiven tydligen har stenkoll på åtminstone en av författarlivets komponenter. :D
SvaraRaderaSedan en fråga: Kommer du göra några framträdanden med nya boken? T.ex. i södra Sverige? Jag står redo med EVB-keps, hejaramsor och valfri mängd konfetti.
Mm, alltså, tvivlet blir nog aningens aning värre i.o.m. publicering. Men gud, vad vet jag! En sund människa kanske reagerar tvärtom:)
RaderaHaha! Nja, framträdanden? Jag är inte speciellt eftertraktad, kan jag berätta. Det är bokmässan nu 28-29 september då jag har två oerhört korta små grejer på scen. Fredagen 17.30-17.40, tror jag. Och någonting på torsdagen som jag inte riktigt vet vad det är än ... Alltså, INGENTING att åka från Danmark för:D Kommer väl att skrika högt om det här på bloggen den gång det blir aktuellt med någonting större.
Hehe, EVB-keps:)
Va? Nä? Blir det ännu värre. Lalalalaaaa…
RaderaDet blir ju tyvärr ingen bokmässa för mig i år, men hoppas på en rapport.
Som sagt, man kan ju reagera lite olika på det där ...
RaderaNågot litet inlägg kring mässan blir det nog:)
Alltså, jag som är nervös för precis allting har verkligen inget vettigt tips att komma med här...MEN jag hade nog tyckt, mitt i allt att det ändå var ett ganska lyxigt ångest-problem;) Och som sagt, jag och min dotter njuter ju av tvåan nu och JAG tvivlar inte på att din nästa blir bra! Och det beror nog bland annat på det där tvivlet...En författare (eller vem som helst) utan självkritik är förmodligen inte så lyckat. Men det tar ju inte bort att det är jobbigt, tyvärr. Men vi hejar härifrån! För vi vill gärna läsa mer! Och vi tror benhårt på dig
SvaraRaderaHaha, ATT det är ett lyxigt problem! Det är jag fullt medveten om:) Och vad jättejätteroligt att ni gillar tvåan, men tro mig när jag säger att trean fanimej inte är något att hänga i julgran - än så länge:| Men det är ju därför vi har redigering:)
RaderaAlltid ska det vara något när en skriver ja... Bara att bita ihop. Låtsas som ingenting eller... Vad vet jag? Vissa problem är ändå rätt så att säga angenäma. Detta måste väl vara ett sådant?
SvaraRaderaJag som ännu inte läst boken tycker iaf att det ska bli riktigt kul när det väl blir dags, och om den är dålig, då lovar jag att såga lite snällt :)
(Och varför går det inte att kommentera via WP? Andra försöket på några dagar nu och jag får testa via Google istället...)
Ja, kära någon, jag kan leva med det:) Men oj, vad man man tvivlar på sitt pågående manus - fast det hade jag väl gjort i vilket fall som helst, om jag känner mig själv rätt🙄
Radera(Tro mig, jag önskar ofta att jag hade teknisk koll på den här bloggen, för den lever sitt eget lilla liv alltsom oftast.)
WP brukar sköta sig rätt bra (även om det kan krångla med blogspot - ärkefiender månntro?), men inte i det sista. Även i mobilen krånglar appen och jag överraskas av alla möjliga infall WP har för sig. Teknik!
RaderaWow vilken recension! Men förstår känslan du har, även om många författare hävdar att det är just den andra boken som är svårast att skriva. Så om du har världsklass på den, ja då tror jag inte att du har några problem med nästa manus! <3
Radera/Sandra
Teknik, ja ... Jag jobbar med eländet också.
RaderaJa, Sandra, det var en otrolig recension som liksom i ett slag gav legitimitet åt boken:) Men, jag vet inte jag. En väktares bekännelser gjorde liksom inget väsen av sig, så det här blir min första "välrenommerade" bok (för att EN recensent på EN tidning gillade den ...) och jag tänker att det är efter en sådan som det är svårt att prestera i nästkommande alster. Vi får se:)
Radera