... vet man att skrivflytet inte riktigt vill infinna sig. Man kan dessutom ana att paniken ligger på lur. För varför skulle man annars börja ta i någonting som man avskyr att hålla på med och som man med framgång ignorerat i drygt tre år? Sedan min dotter föddes har jag blundat för det växande kaoset i garderoben och bara dragit igen skjutdörren, medan jag med ena handen hållit emot allt det som varit på god väg att välla ut.
Panik är kanske inte riktigt ordet för den molande oro som ligger och mal i kroppen, det rör sig om en lägre intensitetsnivå. Men obehaget finns definitivt där, hela tiden.
Jag tror att det brukar vara lite så här för mig i det läge jag befinner mig nu, då jag skrivit ca två tredjedelar/tre fjärdedelar av ett manus: Jag ifrågasätter precis allting och vet inte hur jag någonsin ska komma i mål. Och jag har ju kommit i mål tidigare. Det har jag bevis för, i form av två utgivna böcker.
Ok, så jag kommer förmodligen att slutföra projektet, så tillvida att det kommer att finnas ett färdigt råmanus. Men sedan då? Går det att redigera upp till någonting någotsånär läsbart?
Tiden får utvisa.
Men det fina med det här är i alla fall att garderoben blivit typ tjugo kilo lättare.
Alltså den där garderoben... Efter ditt inlägg känner jag att jag med gott samvete kan pressa igen dörren några år till och tänka att det fixar jag sedan när jag har två böcker utgivna ;)
SvaraRaderaSkämt åsido lider jag med dig och hoppas oron släpper snart! Hemskt med sån där molande oro som liksom inte ger med sig. Men vad långt du kommit med råmanus redan, grymt! Slutet är väl ändå rätt roligt att skriva eller hur är det för dig? Eller har du kanske lämnat en eller flera luckor i mitten av manus som behöver fyllas i såhär på sluttampen?
Haha, ja låt garderoben stå och mogna till sig - så länge man kan få igen dörren med milt våld så är det ju ingen akut situation och du kan lugnt invänta din debut i alla fall😊
RaderaSå rart skrivet🌷 Och, ja, slutet brukar rulla på lite bättre för mig - det är som att hamna i nedförsbacke. Men just nu måste jag upp på krönet fortfarande. Sista, riktigt jobbiga biten. När jag sedan är klar med råmanus så kan jag ju i alla fall börja pilla och skuva på eländet och se om det går att rädda på något sätt😬 Luckor är ett understatement, även om hela berättelsen hänger ihop - alltså, jag har inga ställen av typen saknade kapitel som jag har tänkt skriva sedan - men hålen i storyn är stora och gapande. Men jag har varit med om det förr och det har gått att lösa ok. Tror jag.
Klart det går att redigera till storhet, jag känner tilltro till din förmåga här :)
SvaraRadera(Jag älskar för övrigt att städa garderober, fick garderobsrensning i present av min kompis en gång, hemma hos henne, och jag blev GLAD.)
Hehe, önskar att jag hyste samma tilltro till mig själv😊
Radera(Jaså?!😂 Din egen garderob måste alltså vara tipptopp? Sådan ska min också vara i mitt nästa liv, eller nåt.)
Ironiskt nog HAR jag ingen vettig garderob. Efter fyra år i huset förvarar jag fortfarande mina kläder i en vindsalkov, i och på flyttkartonger...
RaderaDet låter befriande normalt, tycker jag.
RaderaOm ditt manus är lika läsvärt och roligt som dina blogginlägg, så behöver du inte oroa dig ett dugg!
SvaraRadera(Och haha, Annika! Du är med andra ord Monica i Vänner? :) Du får åka till Elin och hjälpa till. Win-win.)
Tack, det var snällt sagt🌸 Men blogginlägg får var en aning mer kaotiska än ett bokmanus😬 Men, som sagt, jag hyser fortfarande ett visst hopp om att få styr på det hela i slutändan.
Radera(Ja! Annika får hälsa på här i Fjollträsk! (Får man ens säga så på skämt?😬))
Fjollträsk får du säga om du inte tar anstöt själv :-D Jag har bara kärlek för vår huvudstad och kan tänka mig sämre anledningar att åka ner än att rensa garderob :-)
RaderaHehe, jag tar ingen som helst anstöt:) Fjollträsk it is.
RaderaDen där garderoben är i vårt hem en hel klädkammare, just nu ska jag skriva på synopsis version tre men kastar lystna blickar på dörren där jag vet att ett par dagar med lätthet skulle kunna spenderas med tillfredsställande städarbete.
SvaraRaderaDu har ju kommit jättelångt! Och, som du själv konstaterar gjort det flera gånger förut. Som om inte det säger allt om hur det kommer gå den här gången?!
Och JA, det kommer gå att redigera till någonting läsbart för jag har sett bevis på det i en massa inlägg om detta med att jobba med redaktör, ni verkar ha ett bra samarbete :)
Ja, det får fanimej lösa sig på ett eller annat sätt😬 Tack för pepp!🌸
Radera