tisdag 20 mars 2018

Skrivkurs

Jomensatt ... här sitter jag och förbereder ohämmat en skrivkurs för ungdomar.

"Med vilken rätt?!" tänker en del av mig.

Fast grejen är ju den att jag har en himla massa att säga om saken. Vettiga saker. Helt enkelt eftersom jag hållit på så länge och dessutom till slut, så att säga, kommit hela vägen. Och jag finner att det bara rinner ur mig, när jag väl sitter och funderar. Så mycket klokskap! Så många guldkorn!

Närå.

Men jag har definitivt något att komma med inför min tänkta elevskara. Det är inte andra författare jag försöker skriva på näsan (som i mina fina författarskoleinlägg), utan ungdomar som skulle vilja skriva/eventuellt har börjat skriva lite grann. Där är jag tamejfan en brunn av relevant erfarenhet.

Det är ungefär som när man inser att man skulle kunna undervisa någon i japanska på nybörjarnivå. Alltså, man tänker att herrejesus jag kan ju INGENTING, men sedan tänker man efter en gång till och upptäcker att jo, det kan jag faktiskt. Tillräckligt mycket för att hjälpa någon med begränsad erfarenhet på traven.

Det ni!

12 kommentarer:

  1. Wow vad coolt att vara ”på andra sidan” av en skrivkurs. Har du gått någon själv eller hur var det nu?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mja, mjo, någon form av skrivkurs har jag gått: En workshop för Sara Kadefors (som var bra) och en handfull gånger på Medborgarskolans "författarlinje" (som var meningslös, varför jag slutade). Men ja! Plötsligt är det jag som ska säga någonting vettigt om hur det går till😱

      Radera
    2. Just det, den workshopen fick vi ju del av här också om jag inte missminner mig helt!! Kan ju vara nog så nyttigt med ett skräckexempel från andra skolan där. Så vet man hur man inte ska göra :/

      Radera
  2. Spännande! Tror du kommer ha massor att komma med. :) Framför allt detta att du harvade på och harvade på och så kom genombrottet till slut. Det är ju en lärdom att ta med sig genom livet faktiskt, oavsett om man skriver eller inte.

    Mvh
    Bloggläsare som också skulle vilja gå den där kursen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, som sagt, det är folk som är 30 år yngre än jag, så bara där ligger jag ju en bra bit före. Du, å andra sidan, ligger garanterat en bra bit förbi det jag kan tänkas lära ut.

      Radera
  3. Jag tror det kommer att gå finfint! Ibland undrar jag också med vilken auktoritet jag bloggar om allt skrivrelaterat, men tänker mig att det säkert finns många som törstar efter sån information och jag ändå vet liiiiite mer än de. Lycka till med kursen!! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt, jag vet faktiskt mer än de. Om livet, universum och allting, med ganska stor säkerhet. Tack!

      Radera
  4. Jag känner mig ganska ung (vilket manifesterade sig häromdagen när jag lyckades förolämpa min släktings nya kvinna genom att chockad säga att "jag trodde dina barn var MYCKET äldre" när hon berättade att de var födda på 80-talet) och skulle gärna gå en kurs för dig.
    Norrland, det är dit du borde komma och hålla kurs. För vuxna alltså. Mig och Annika, mer specifikt. Med bubbelvin ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, ja, man tror alltid att man är yngre än man är, liksom.

      Både du och Annika - liksom Bara hittepå - ligger så långt bortom vad jag kan eventuellt kan veta om skrivande, så det är löjligt. MEN, bubbelvin har jag hittills aldrig tackat nej till:)

      Radera
  5. Riktigt bra initiativ, tänk att som barn/ung ha fått kursa med någon som visste något om den man själv brann för (i skarp kontrast mot sur svenska”lärare” som mest ojjade sig över att det inte tjääänar till något att skriva).
    Heja dig! Hoppas på mer återkoppling om hur det går :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, så känner jag också (men kan inte på något vis ta cred för själva initiativet). Alltså, jag själv började ju inte skriva förrän jag var 30, men det hade nog mycket att göra med att jag aldrig fått lära mig någonting om att det faktiskt GÅR att skriva böcker.

      Tackar:)

      Radera
  6. Vad kul, grattis! Lyckliga små ungdomar!

    SvaraRadera