onsdag 10 mars 2021

Hit men inte längre

 

Totalstopp (Källa)

Stopp vare här! Ingen aning om vart mitt röriga feelgoodmanus med ett litet deckarmysterium ska ta vägen. Den krypande känslan av att ha hamnat på fel spår för många, många tusen ord sedan hjälper inte direkt.

Nackdelen med att inte klara av det här med synopsis. Shit, vad man kan göra det hopplöst för sig själv genom att inte ha någon aning om vart man är på väg. Man bara VET att en eventuell framtida redaktör kommer säga att "gör om, gör rätt!".

"Eventuell" är ju pudelns kärna här. Ju mer famlande en text, desto större och osäkrare blir detta "eventuell", tills det i själva verket närmar sig "osannolik".

Faktum är att paniken ligger rätt nära till hands. Jag har skrivit 40000 ord på detta manus. Det är typ en halv normalroman! Jag vill så hemskt gärna att det inte ska vara rent skräp jag ägnat så många timmar åt. Och jag vill så hemskt gärna tro att det finns en fungerande väg ut genom den här labyrinten som är min text.

Det är tyvärr ännu svårare att skriva med hjärtat i halsgropen. Men det kan inte hjälpas. Som jag ofta måste påminna mig själv om: det här är jobbet, det var hit jag ville till varje pris.

3 kommentarer:

  1. Är ju bara en glad(?) amatör, men jag känner verkligen igen mig. Är inte riktigt synopsistypen heller, tycker att det blir väldigt tråkigt att skriva efter ett, men precis som i ditt fall leder det synosisfria ibland till kaos. Har envist som en åsna skrivit vidare, tapetserat kontoret med post-its fyllda av lösa trådar och flyttat runt dom som en dåre (tänk mänskligt scrivener). Har egentligen inga råd att komma med, vet bara att jag har läst några av dina böcker, dom har varit väldigt strukturerade och fina så det är ju uppenbart att du KAN det här, men förstår att stoppet är jättejobbigt. Och, kaos må vara ångestframkallande, men det är åtminstone inte tråkigt. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag beundrar folk som jobbar med post-its. Själv har jag bara min dysfunktionella hjärna och kommentarer i Worddokumentet (nej, jag har inte gjort övergången till Scrivener, vilket borde ha skett för länge sedan). Sedan har jag ett separat dokument med en kort beskrivning av varje kapitel jag redan skrivit. Det gör att jag åtminstone kan kolla upp vad som hände förra gången X träffade Y, och om A verkligen hette A eller var det kanske B.

      Och tack för omdömet av mina böcker! Det är typ det finaste betyg jag kan tänka mig: "strukturerade". Seriöst! Om det håller ihop i slutändan så är jag ganska nöjd ändå, vad skit boken än innehåller i övrigt.

      Kram själv!

      Radera
  2. Det där separata dokumentet måste jag fasen också göra, vilken bra grej, jag scrollar hit och dit hela tiden för att kolla upp sånt jag glömt (i.e. scrollar hela tiden).
    Föreseten, de riktigt stora pratar ofta om sin organiska skrivprocess. Kanske så man ska se på sin "metod", den är organisk, på gränsen till gudomligt inspirerad.

    SvaraRadera