Så här är det: En erfaren redaktör vet vad hon gör. Lyssna på henne. Försök att inte gå in i försvarsställning. Våga tänka om. Våga i alla fall tänka på att tänka om - det är ju inte farligt i sig.
Idag tänkte jag om. Jag släppte in det min redaktör sa i huvudet och lyssnade verkligen. Jag hade en mycket bestämd uppfattning om hur saker och ting låg till - måste ligga till - för att mitt manus ska hänga ihop över huvud taget, men jag vågade släppa den till slut.
Och vad hände då? Gick världen under? Inte vad jag kunde märka. Ordnade sig allt till det bästa? Jag tror det. Åtminstone till det bättre. Jag har inte realiserat våra idéer än, men vi har en gemensam plan.
Det är förbannat skönt det här med att inte vara ensam om att skriva böcker. Att ha en redaktör vid sin sida är som att ha en PT: Det lyfter mycket av bördan från ens egna axlar, samtidigt som det kan vara oerhört smärtsamt.
Fylld av hopp just nu.
Wow, härligt, det låter som en genombrottspunkt! Att inte vara ensam i skrivandet är verkligen GULD. Såsom ännu outgiven har jag inte någon redaktörs-PT ännu, men är däremot kroniskt beroende av respons från kloka skrivarvänner. :-)
SvaraRaderaLycka till med resten!
/Liv
Då har du redan ett fantastiskt försprång. Jag tror att anledningen till att det tog mig tio år att bli utgiven var just att jag var alldeles för privat/känslig/dum för att kunna ta till mig kritik.
RaderaTack och lycka till du med!
Även jag var helt privat i mitt skrivande innan jag debuterade. Behövde det, tror jag. Har fortfarande svårt att släppa in läsare för tidigt, bollar bara med några få. Men redaktören har alltid rätt! Nästan 😉
RaderaVad skönt att höra att någon annan är försiktig med att släppa in andra i författandet. Ibland känns det som om alla andra är så HIMLA exemplariska vad gäller det där. Har de ingen prestationsångest? Inga känsliga konstnärssjälar? Är de alltigenom sunda människor som inte har några som helst problem med att ta emot uppbygglig kritik?
RaderaJag får en bild av en svettig författare som gör armhävningar medan tränaren vrålar “tjugo synonymer för verbet gå - NU!”
SvaraRaderaSjälv har jag varit väldigt privat med mitt skrivande under lång tid (och jag tror det varit bra för mig - mindre press och mer utrymme att utforska vad jag själv vill), men jag skickade texten till lektör igår så nu lär jag märka om jag är bra eller dålig på att ta emot kritik. :D
Hahaha! Ungefär så:) Garanterat en svettig författare i alla fall.
RaderaDu har skickat texten!! Det är det bästa du någonsin gjort (tar jag mig friheten att predika). Åtminstone var det det bästa jag någonsin gjort för mitt författeri. Gud, vad jag grät, hatade allt och försvarade mig inombords med näbbar och klor! Och sedan samlade jag ihop bitarna av mig själv, försökte ta in kritiken och blev ca hundra gånger bättre i ett slag.