onsdag 10 januari 2018

Den negativa sidan av att vara 40+

Jag är fyrtiotre och fyller fyrtiofyra i februari. Inga problem där! För mig har livet verkligen bara blivit bättre och bättre med åldern. Det kanske inte är just själva åldern som gjort allting bättre, men det är fan inte uteslutet, och någonting har det i alla fall med saken att göra.

So far so good.

Att man sedan inte är i sin allra fagraste blomma längre kan ju inte hjälpas, men det känns inte som någon jätteproblem. Man hatade både sig själv och sitt - undersköna! - utseende när man var ung och även om man inte tycker att man är världssnyggast nu heller så a) gillar man sin fysiska uppenbarelse mer än då, och b) spelar det uppriktigt sagt inte så stor roll.

Sedan är det ju synd att man ska vandra vidare på den här vägen och så småningom rakt ned i graven. Man kan inte räkna med att hälsan är på topp hela tiden och att man kommer få ha turen att dö knall och fall mitt under en vinprovning i Provence.

Må så vara.

Men här kommer ett högst aktuellt problem relaterat till åldrandet: Skaderisken! Jag gjorde mig förbannat illa i armen häromnatten. Det är så att jag knappt kan använda eländet (höger arm dessutom och jag är högerhänt). Riktigt jobbigt, i synnerhet när man har en treåring att klä på, leka med, jaga omkring o.s.v.

Jaha, vad var det som hände då den där ödesdigra natten? Var du ute och slarvade på stan i halkan? Var månne alkohol inblandat? Då får man ju faktiskt räkna med att det kan hända någonting sådant här i din ålder.

Nej. Jag var hemma i min säng. Och sov. Sedan slängde jag ut med armen av någon anledning. Jag tror att jag typ kastade av mig täcket. Jag slog inte i någonting. Jag bara ... gjorde mig illa. Någonting hände i muskeln där uppe vid axeln någonstans. En sträckning? En bristning? Jag vet inte. Jag vet bara att det gör ont som fan och omöjliggör diverse aktiviteter. Som att sätta på sig en bh, eller tvätta håret, eller klä på en trilskande treåring.

Just denna aspekt av åldrandet kunde jag vara utan, känner jag.

7 kommentarer:

  1. Igenkänningen! På precis allt. Att bli äldre är mest positivt pga bryr sig inte. Dåligt är dock att kroppen inte riktigt vill samarbeta, huvudet tror att kroppen kan göra saker som kroppen de facto glömt bort. Bara huvudet gör och kvar står kroppen. Ja, jag upptäckte det under en innebandycup.
    Hoppas din arm blir bättre snart, kanske får du sova med tvångströja framöver ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Innebandycup?! Shit:D

      Armen är bättre tack och jag får ta det lugnt med sovandet.

      Radera
  2. Nej nej nej!! Hoppas du kryar på dig snabbt nu! Den aspekten av åldrandet är ju inte så trevlig även om det kan vara liiite skönt att kunna komma undan med att skylla på ryggskott eller att ”mamma är för gammal och trött för sånt” i diverse situationer... Låter som att du fortfarande klarar av lugnare aktiviteter som att skriva ändå!? Var ju väldig tur i oturen det i så fall...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag säger alltid till min stackars dotter att "mamma är lite gammal och trött":D Jo, att skriva har funkat, och nu är armen mycket, mycket bättre. Tydligen läker jag fortfarande iaf.

      Radera
  3. Stackars axeln, det kroppsliga förfallet är sannerligen åldrandets största bi-ch! Hög igenkänning, och jag gör som Helena ”mamma är för gammal och trött för att göra det här” och med tillägget ”fråga pappa, han är ung och rask!” (Pappan bara medium imponerad :-)
    Hoppas din axel tillfrisknar snarast!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, har du en yngre man? Så bra:) Min är knappt ett halvår äldre än jag, men bra mycket piggare och i synnerhet mer lekbenägen. Tack, axeln/armen är mycket bättre idag.

      Radera
    2. Haha, ja, jag är ju nöjd. Men rent seriöst, jag har nog aldrig varit lektypen ändå, mer ”hjälp mamma att städa här lite nu, vi gör det tillsaaaammans”. Skitkul.

      Radera