Den här "lektionen" skriver jag till mig själv, eftersom det står bra jävla stilla nu. Jag är i absoluta slutfasen av uppföljaren till En väktares bekännelser och nu har luften gått ur mig helt. Det har nog ganska mycket att göra med vabbande och ryggskott, men även med respons jag fått på första delen.
Men grejen är den att det spelar ingen roll vad det beror på att skrivprocessen stannat upp. Ursäkter är helt ointressanta. Det enda som är intressant är att komma igång igen.
Problemet är bara att jag inte vet hur. Det är det jag ska försöka komma på här.
Jag har skrivit ca femtiofem tusen ord och om den här boken blir ungefär lika lång som den förra - vilket känns rimligt - så är det tio tusen ord kvar. Tio tusen oskrivna ord ... Som ska föra berättelsen framåt och sedan ta den i mål med flaggan i topp.
Spontant känner jag att jag kanske borde börja med att läsa de femtiofem tusen ord som faktiskt redan är nedplitade. För att komma i fas med historien och få en känsla för tempot.
Det här med antal ord kan tyckas som ett trubbigt mätinstrument för ett bokmanus och det kan jag väl hålla med om till viss del, men det är ändå någonting handfast att greppa efter när allt annat tycks bortom kontroll. Och det finns en poäng med att inte fara iväg och låta historien pågå i all evighet. För en relativt oerfaren författare som jag så blir det lättare att hålla ordning på den övergripande dramaturgiska kurvan om man håller det hela lite koncist. De första tre böcker jag skrev låg alla på mellan hundratjugo och hundratrettio tusen ord och det var egentligen för mycket för att jag skulle kunna hantera det.
Nå, tillbaka till manuset. Jag tror att jag bör ta mig tid och stämma av alla karaktärer och deras personliga utvecklingskurva (eller vad man ska kalla det). Då vet jag ju vad som finns kvar att jobba med. Förhoppningsvis.
Och jag vet ju trots allt vad som är själva klimax, det visste jag redan när jag började skriva boken. Jag vet också att det närmar sig - det är bara precis hur jag ska komma dit som är oklart. Och när jag försöker, så händer liksom ingenting. Jag och min gamla nemesis Word-dokumentet stirrar varandra i vitögat, utan att komma någonstans.
Okej, men om jag sätter mig ned och försöker göra en kapitelsynopsis då, i grova drag, ända fram till slutet? Jag brukar annars inte tänka längre än ett eller två kapitel framåt åt gången, även om jag har en god idé om den övergripande berättelsen.
Nämen okej. Då har vi en plan:
1. Läs igenom hela manuset.
2. Stäm av alla karaktärernas personliga kurvor.
3. Gör en grov kapitelsynopsis ända fram till det bittra slutet.
Då rullar vi upp ärmarna och kör. Jag återkommer om hur det funkar för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar