Jag gillar redan det här med att blogga. Vetskapen om att jag kan tjata om vad som helst utan att egentligen pröva någons tålamod känns befriande på något sätt. Snacka om budgetterapi!
Nu låter det som om jag brukar plåga mina vänner till förbannelse genom att älta saker, men så är det inte (hoppas jag). Fast automatiskt censurerar jag mig själv en aning när jag vet att det bara kommer att vara trist att höra på.
Som nu, när jag har ont i ryggen. Jag har så ONT i ryggen! Ajajajajajaj! Jag kan knappt sova på nätterna, efter att jag gjorde något fel när jag tränade i tisdags (lördag nu).
Det vill ingen människa höra på, även om alla mina rara vänner med all säkerhet skulle uttrycka sin sympati och komma med goda råd och uppmuntrande tillrop. Men nu slipper de det. För nu är jag minsann bloggare. Nu får cyberspace ta all skit. Tough luck, cyberspace!
Men, allvarligt, det här med att träna, varför ska det vara så himla svårt att få till en vettig, hållbar rutin? I kombination med en vettig, hållbar diet dessutom. Varför är det rocket science, liksom? Borde inte organismen själv förstå vad den behöver och sedan se till att man inte vill något hellre än att följa sunda impulser? Vi är ju för satan framevolutionerade för att vara lite optimerade, tänker man.
Och, ja ja, jag vet att det här suget efter att slappa framför Netflix med en Ben & Jerry's i högsta hugg är en form av optimering. När vi strövade omkring på savannen för hundra tusen år sedan så var vi så illa tvungna att spara på energin och äta oss så sanslösa som möjligt ifall vi oförhappandes skulle komma över en stärkelserik rot eller en särskilt fet och smaskig larv.
Men ändå, liksom. De kan sätta en gumma på månen, men inte göra så att vi vill leva på ett sätt som är bra för oss. Inte jag i alla fall. Jag vill leva mitt liv framför min dator och bara gå till frysen då och då när jag behöver min Ben & Jerry's-fix.
Som nu till exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar