Nu blir det kanske lite väl esoteriskt här när jag ger ohejdat utlopp åt mitt allmänna språkintresse. Men hey! Det är min blogg!
Ett av de språk jag pluggar är japanska, och om jag under pistolhot skulle bli tvungen att utnämna ett favoritspråk, så skulle det nog ligga bra till.
Bland det bästa med japanska är skriftspråket. Det är tamejfan nästintill omöjligt att lära sig och jag gillar det. Fatta kicken när man lyckas läsa en mening! Dessutom har japanskan inte mindre än tre olika "alfabet": hiragana, katakana och kanji. Det är kombon av dessa sinsemellan mycket olika tecken som blir så fantastiskt varierat och samtidigt så harmoniskt.
Hiragana är ett vanligt fonetiskt stavelsealfabet, där de flesta tecken motsvarar en konsonant-vokal-kombination. Hiragana används bl.a. för att skriva ut inhemska ord och i kombination med kanji för diverse grammatiska konstruktioner.
Katakana motsvarar hiragana på så sätt att det är exakt samma fonetiska kombinationer som betecknas, men katakanan används framförallt för att återge lånord från andra språk.
Så har vi kanji då och det är här det blir knepigt. Det är detta som är de berömda kinesiska tecknen och de är många. Seriöst många. Och nästan vartenda tecken har dessutom åtminstone två "läsningar": on-yomi (kinesisk läsning) och kun-yomi (japansk läsning). Det går alltså sällan att riktigt veta hur ett tecken ska utläsas, ifall man inte redan kan ett ord/en sammansättning.
Och för att sedan avskräcka alla utom de allra envisaste språkfetischisterna, så är det här med ord ett relativt begrepp i japanska. Man skriver utan blanksteg (förutom efter skiljetecken).
Om någon orkat skumma igenom texten så här långt, så kommer nu belöningen. Behold the beauty of Japanese!
日本語の方がスウェーデン語よりきれいな言葉だ。
nihongo no hō ga sūēdengo yori kirē na kotoba da
(Transkriberingen till det västerländska alfabetet kallas för rōmaji.)
Detta betyder "japanska är ett vackrare språk än svenska"*, och det kan man väl tycka vad man vill om, men titta på den heterogena symbolsoppan! Även om man inte kan identifiera vare sig hiragana, katakana eller kanji så kan man här ana att det rör sig om olika teckengrupper. 日本語 (nihongo - japanska) är skrivet med kanji, スウェーデン語 (sūēdengo - svenska) är skrivet med en kombination av katakana (スウェーデン - sūēden) och kanjin för "språk" (語 - go), och exempelvis partikeln の (no), som har en sorts possessiv betydelse, och きれい (kirē - vacker, ren), som är ett s.k. na-adjektiv, är skrivet med hiragana. (きれい skulle f.ö. kunna skrivas med kanji, 綺麗 eller 奇麗, men det brukar, av tradition, skrivas med hiragana.)
Så himla härligt spretig harmoni! 大好き！(dai suki - ung. "jag gillar skarpt")
* Med reservation för att man möjligen borde använda adjektivet 美しい (utsukushī) för "vacker" och 言語 (gengo) för "språk" - jag är faktiskt inte speciellt bra på japanska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar