söndag 22 januari 2017
Författarskola #15 - käppar i hjulet
Dagens lektion är kort och mycket enkel till sin natur:
Ibland kommer saker i vägen när man skriver och sätter irriterande käppar i hjulet för all manusproduktion. Sjuka barn, egen sjukdom, jobbet. Livet, ni vet. Då hjälper det i allmänhet inte att ropa "hallå, jag försöker faktiskt skriva en bok här!"
I stället är mitt lilla tips att låta det där nesliga livet göra sin grej, utan att låta paniken växa alltför mycket i kroppen. Och sedan komma tillbaka till skrivandet, när så är möjligt. Utan en massa inre självskäll av typen: "Jag borde ha skrivit trots att allt var kaos runtomkring mig! Nu har jag förlorat en massa tid och tappat fokus!"
För, om man får tro en författare som var "misslyckad" och opublicerad i tio år innan det till slut gick vägen (= yours truly), så är det vad det handlar om till syvende och sist: Kom tillbaka till skrivandet. Fortsätt. Lite i taget. Det är så böcker blir skrivna. Och i förlängningen - om saker och ting vill sig väl - utgivna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
JA! Alltså jag tror du har så rätt, så rätt, så rätt. För grejen är att den där frustrationen, den slukar ju bara ännu mer energi och därmed också skrivtid. I vissa fall känner jag att det till och med är bra med ett avbrott ibland (åtminstone om det inte är pga anledningar som helt tagit knäcken på en). Ofta är det efter en kortare skrivpaus som jag känner mest entusiasm när jag läser igenom den gamla texten. Men det har tagit mig så himla lång tid att förstå att det fungerar på det sättet och ibland måste jag verkligen påminna mig om det när prestationsmissnöjet slår till.
SvaraRaderaExakt. Att skälla på sig själv ger så sällan något positivt resultat. Så jag försöker låta bli.
SvaraRaderaJa men exakt. Man ska vara snäll med sig själv när det behövs! Har lärt mig det den hårda vägen. Dessutom kan en sådan där ofrivillig paus ge väldigt mycket lust till att skriva när det finns tid igen, och den PEPPEN är helt fantastisk tycker jag!
SvaraRaderaFör mig brukar det kännas tungt att komma tillbaka, men jag försöker alltså helt enkelt att inte fokusera på det som varit/inte varit/kunde varit, utan bara blicka framåt.
RaderaOch detta gäller ju för en massa andra saker i livet. Det mesta t.o.m.
Det är en av författarlivets stora utmaningar och kanske det som skiljer agnarna från vetet. För let's be honest, livet händer alla. Även de stora författarna har ett liv som pågår utanför skrivbubblan. Att lyckas ta sig tillbaka när bubblan har spruckit tyder på styrka och tro på sitt författarskap :) Jag kämpar fortfarande med att försöka peppa mig själv och inte deppa ihop totalt/bli frustrerad när ett skrivpass uteblir :)
SvaraRaderaJa, jag tror faktiskt det! För mig rör det sig förmodligen sammanlagt om år av "förlorad" skrivtid, men hade jag ägnat mig åt ångest över det i stället för att skriva vidare, så hade jag säkert aldrig blivit utgiven.
RaderaSå du är på rätt spår! Skriv! Och du har tiden på din sida, unga människa:)