Igår kväll var jag med två vänner och såg Assassin's Creed. När filmen var slut blinkade vi mot det ovana ljuset och tittade yrvaket på varandra. Vad fan var det där för någonting?
Det var nämligen obegripligt. Och ganska trist.
Så här: När man går och ser en film baserad på ett dataspel så får man räkna med lite dramaturgiska brister - det är jag med på och jag var fullt beredd på detta - men det man rättmätigen kan se fram emot är ju cgi:at eye candy galore. Tre saker förväntade jag mig, saker som jag uppfattat som grundpelare i det här spelet: välkoreograferade slagsmål, renässansparkour och - framförallt - folk som ser coola ut i huva. Och visst, alla dessa ingredienser fanns med, men i alltför låg grad. Det mesta av handlingen utspelade sig i någon sorts obegriplig forskningsanläggning. Man fokuserade på storyn i stället för på sagda grundpelare. Ingen förstår varför.
Handlingen är nämligen helt rubbad och ingen suspension of belief kan rå på detta faktum. Jag har fått bekräftat av en expert (min 43-årige make) att storyn i princip stämmer med spelet, så i grunden får man väl acceptera den, men man borde ha gjort allt för att förpassa den till bakgrunden, snarare än att låta den dominera hela filmen. För man kan koka ned det till detta: Under renässansen kom Edens äpple bort. De använder en maskin (the Animus) för att flytta in nu levande människor i sina förfäders minnen för att försöka lokalisera det. Äpplet innehåller den fria viljans DNA och det är skurkarnas intention att ta ifrån folk just den fria viljan. Ok, backa lite: Den fria viljans DNA(!). Och uppenbarligen, visade det sig, var äpplet ett bouleklot som det räckte att man höll upp i luften för att det skulle börja göra sin grej.
Och detta hade jag kunnat köpa - inga problem - ifall jag bara fått lite mer balettvåld i bullet time.
Men det ska han ha, Fassbender, att han ser stört cool ut i huva. Det var faktiskt hela behållningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar