torsdag 23 februari 2017

Författarskola #21 - manuskväljningar


Ni som skriver vet jag vad pratar om när jag säger "manuskväljningar". Man tittar på sin text och mår fysiskt illa över hur bristfällig den är. Jag är där nu. Jag kräks på eländet.

Man ska dock försöka komma ihåg att man har en annan relation till manuset än andra människor. Ingen kommer någonsin att hata det lika mycket som man själv gör i sina svartaste stunder. Om man dessutom - som jag - har ett förlag i ryggen som är berett att ge ut det i bokform, så kan man vara ganska säker på att det inte är fullt så uruselt som man får för sig just för tillfället.

För min del är det nog dags att låta manuset vila för dagen, även om jag har lovat min redaktör att hon ska få det i morgon. När det känns så här är det ändå ingen idé att försöka åtgärda de där skriande bristerna man ser överallt.

Kontentan: När det känns alltför blä, lägg undan manuset en stund och vila. Ta itu med det igen när du känner dig lite gladare och en aning mer hoppfull.

7 kommentarer:

  1. Ah, låter jobbigt! Men helt rätt att bara lämna det, det är ju helt omöjligt att försöka göra något åt text när man känner sig så där. Måste i alla fall vara underbart med ett förlag i ryggen. Både självförtroendemässigt och peppmässigt och rent praktiskt.

    Hoppas dina manuskväljningar går över snart! Det är ju aldrig någonsin så illa som man tror ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett förlag - MITT förlag - är guld!! Men vad fort det går att bli bortskämd! Det är nästan så att jag förträngt de tio år då jag skrev utan att ha något förlag, inser jag. Bra påminnelse! Tack!

      Radera
  2. Har just börjat ta mig upp ur en sån där svacka när manuset kändes som en hög mer lera, utkastad i ännu mer lera.
    Utan dalarna är jag inte så säker på att viljan skulle finnas till att förbättra det som skaver i texten, upplever man sig som ett hundraprocentigt geni saknar man nog driv tror jag...?
    Och, med tanke på allt gott jag hör om din första bok, så är jag helt säker på att du kan skriva. Liksom skriva på riktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan nog ha rätt i att man inte kan vara fullfjädrad narcissist om man vill bli bättre på att skriva:) Host, host😬 Ja du, vem bestämmer om man kan skriva "på riktigt" liksom? Det känns ju som att ens egen bok är som en hemmagjord "Mitt sommarlov"-uppsats jämfört med andras, riktiga böcker😂 Vet inte om den känslan går över med tiden. Men en sak är säker: Det är inte huruvida man är utgiven eller ej som avgör ifall man kan skriva. Så många författare som borde vara utgivna, men som fortfarande går och väntar på sitt första break!

      Radera
    2. Älskar liknelsen med "Mitt sommarlov"-uppsats 😂😄

      Radera
  3. I hear you sister! Skrev om inledningskapitlet för min manlige huvudkaraktär igår och det var ren pina att läsa igenom. Trots att jag gått och funderat på vad jag vill ha för inledande och avslutande känsla i scenen och vad som ska hända så blev det bara så... platt. Suck.
    Nåja, en text som existerar går ju faktiskt att redigera. Till skillnad från ett blankt papper.
    Jag tycker att du gör helt rätt som lägger det åt sidan. Om inte annat så får man distans till texten och kan lättare se vad som behöver förbättras. Det är sällan som jag känt att allting är skit när det har fått vila en stund :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, du har rätt. Ett blankt papper är ju svårare att jobba med. Och tar vansinnigt mycket längre tid. Hoppas det ser bättre ut nästa gång du tittar på det då:)

      Radera