Jag är själv urusel på att låta någon annan läsa mitt manus. Men till slut måste man göra det. Paradoxalt nog är det ju faktiskt så att man vill bli läst i slutändan. Eller? Jo, det vill man.
De flesta är nog bättre än jag på att låta andra tycka och tänka kring det egna manuset. Säkerligen är det en massa författare som jobbar på det sättet att de under själva skrivandet låter förläggare/nära och kära läsa och på så sätt delta i skrivprocessen. Kanske hamnar även jag där en dag - för det verkar objektivt sett rimligt att resultatet blir bättre om man gör så. Det är bara det att för mig känns det som om mina idéer dör en stilla död så fort jag yppar dem för någon annan.
Men nu är det i alla fall dags för mig, och igår skickade jag faktiskt en pdf till en väninna. Min redaktör får den på måndag, förmodligen något justerad.
Det här är inte roligt någonstans just nu. Men det är ju författare jag vill vara - till varje pris - och "detta är jobbet" (som min man brukar säga till mig).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar