fredag 23 december 2016

Jag tycker till #6 - Rogue One


O, lycka! Där - som man säger - satt den! Den bästa Star Wars-filmen sedan ... någonsin?

Nej, nu ska vi inte förhasta oss. Allting bygger ju på att de tre originalfilmerna (episodes IV-VI) var revolutionerande fantastiska när de kom och har hållit makalöst väl genom åren, tack vare genomtänkt, genomarbetat världsbygge + hantverksglädje + hejdundrande jävla fantasifullhet.

Och låt mig göra en liten avstickare här och fundera över just detta med fantasifullhet. Har ni sett någon intervju med George Lucas? Slår han er som en festlig kille? Vill man - om man inte vet att han är pappa till ett av filmhistoriens x antal underverk - hamna bredvid honom under en längre middag? Är det bara jag som tänker att jag skulle somna med ansiktet i räkcocktailen? And yet, liksom. Han har tänkt ut - om inte allt - så det mesta av detta vidunderliga fenomen som är Star Wars.

Kul kille?

Åter till saken: Ingenting kan mäta sig med originalrullarna i fråga om genomslagskraft och paradigmskapande, men, oj, vad bra den här filmen var. Den var tamejfan helt jävla suverän!

Man har hållit vinkningarna till de gamla filmerna på en lagom nivå. Precis så mycket som man vill ha och inte mer. Med risk för SPOILERS så flashar saker förbi som vi alla som var med när det begav sig känner igen och kan le åt eller bara få gåshud av: R2-D2 och C-3PO (jepp, det är den stavning jag föredrar) är med i ganska exakt en sekund, ljuden är så starwarska att man får ståpäls och jag kan t.o.m. tycka att det är lite roligt när våra hjältar råkar gå in i just de fula fiskar som Luke sedan kommer att stöta på i Mos Eisley-cantinan.

Remember dessa styggingar?

Likaså har man hållit CGI:n till ett minimum ... Öh, nej. Rättelse: Man har hållit den uppenbara ful-CGI:n till ett minimum. Man har på ett charmigt sätt återgått till en hel del masker och i övrigt lågmälda bakgrundsanimationer vad gäller de olika rymdvarelser som förekommer. I stället för att låta stora, ritade vidunder trampa förbi i förgrunden bara för att "titta, vi kan animera!". (Och Sy Snootles originalframförande! Vad jag saknar det i den "förbättrade" Return of the Jedi!'' (Läs mer om denna tragik och se underbara filmsnuttar här.))

I stället för detta ...

... fick vi detta

Men animera kan de verkligen nuförtiden och - håll i er nu, för här kommer en bekännelse (samt SPOILER) av stora mått - jag hade alltså ingen aning om att Moff Tarkin var fucking animerad!! Jag är typen som absolut inte vill veta ett skit i förväg om en film, och detta hade alltså gått mig totalt förbi - och det FORTSATTE att gå mig förbi HELA filmen!! Visst, jag tänkte att de hade fräschat upp honom en aning i datorn och jag tyckte mig se någon form av neurologiskt problem med hans ansiktsmuskler ibland, vilket jag tillskrev hans framskridna ålder. Men, jesus, vad de lurade mig! Och det är ju fruktansvärt pinsamt, eftersom allt alla talar om är hur illa CGI:ad Tarkin är. Om jag hade tänkt efter i EN enda sekund, så hade jag ju fattat att han rimligen knappast ens kunde vara vid liv fyrtio(!) år after the fact (och Peter Cushing dog ju alltså mycket riktigt 1994), men jag är en extremt lättlurad åskådare och brukar helt enkelt inte tänka så klart när jag är inne i någonting.

The real thing? CGI? Fråga inte mig, tydligen

För här kommer det viktigaste: inne i det var just vad jag var. Från första stund, när Mads Mikkelsen stod där med sina läppar och bara var så himla Star Wars! Hela historien med (SPOILER) hans dotter som var tvungen att klara sig på egen hand var så himla gripande och hjärtskärande (särskilt för en förälder, vill jag påstå - jag som fortfarande är lite ny på den fronten). Och det var inte en massa trams. Det var blodigt allvar mest hela tiden. Missförstå mig inte nu - jag gillar ett gott skämt lika mycket som någon annan (har ni tänkt på att folk som säger så alltid ljuger?) - men jag tyckte att det räckte fantastiskt väl med den cyniske, fullständigt otöntige roboten K-2, som jag tokälskade!

Lång och cynisk (nej, inte John Cleese)

Hur var det med kvinnor i universum då? Fanns det några den här gången, förutom den vackra protagonisten? Nja, njo. Den där pottfrippade senatorn ("Many Bothans died to bring us this information") var ju med (ej CGI:ad, utan re-castad och - hör och häpna - föryngrad) och även en till rebelledare(?) av kvinnligt kön som hade några repliker. Dessutom hade rebellerna inte mindre än två kvinnliga stridspiloter (eller var det en och samma?). Annars var det faktiskt rätt tunnsått.

"Many Bothans died to bring us this information" no 1

"Many Bothans dies to bring us this information" no 2

Nej, hörni, mednördar. Nu slutar jag att skriva en massa tjafs om det här, så att ni i stället omedelbart kan rusa iväg och se filmen!

5 kommentarer:

  1. Titta, en superpositiv recension! Och jag håller med dig helt och hållet!

    Vet inte om du sett det, men jag postade en julklapp igår på oarya.se som nog är nåt du kan uppskatta. God jul Elin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen, du ser! Jag gillar faktiskt saker jag också, titt som tätt. Ska genast kolla in på oraya.

      God jul du med, David!

      Radera
  2. En enda kommentar: Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!!!

    SvaraRadera