Igår fick jag skäll av en vän för att jag uttryckte mig på ett sätt som kunde uppfattas på ett mindre bra vis på min andra blogg, En väktares bekännelser. Jag kan tyvärr inte vara mer specifik än så, för då riskerar jag att vara olämplig igen. Har nu redigerat i andra bloggen.
Samma vän är också den som ser till att mina böcker inte innehåller alltför stötande formuleringar. Det är verkligen skönt att ha någon som tänker på detta åt en så att man inte behöver trampa i de allra värsta klaveren. Men ibland hänger jag inte ens med i resonemanget om varför någonting skulle vara stötande, och ibland håller jag bara inte med.
Jag är just nu i valet och kvalet vad gäller några ord som jag använt i det råmanus som finns till uppföljaren till En väktares bekännelser. Själv tycker jag inte att de är potentiellt upprörande - eller i alla fall inte tillräckligt upprörande. Men det är alls icke omöjligt att jag ändrar ändå - jag har gjort det förr - bara för att min vän är så säker på sin sak. Jag har en tendens att förlora de här striderna.
För övrigt tror jag att sagda vän är den enda som läser den här bloggen med regelbundenhet. Så jag säger så här direkt till dig: Tack, för att du ser till att jag håller mig till den smala, politiskt korrekta vägen! Och förlåt, om jag någon gång skulle välja att dundra fram på min egen bana!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar