Jag har funderat en del över varför vissa filmer fungerar och andra inte. Det är jag inte ensam om. Om man det visste så skulle väl alla filmer vara av den typen som fungerar. Vilket exempelvis denna film tyvärr inte är.
Men varför fungerar den inte? Det verkar vara så goda förutsättningar. Superhjältar - eller mest superskurkar - och CGI-upphottat glädjevåld brukar ju kunna bli hur bra som helst.
Till syvende och sist är det väl så att man måste gilla karaktärerna. Eller avsky dem. Eller någonting. Man kan inte bara inte bry sig, för då faller det platt.
Och så måste man fundera lite över hur man castar. Att ha Will Smith som hårding fungerar aldrig. Det bara går inte. Vi älskar honom för mycket och vet hur himla mysig han är. Nuförtiden kan man möjligen, möjligen få honom att se någorlunda vuxen ut - tills för några år sedan var även detta omöjligt - men det räcker ju inte.
Alltså, det går ju bara inte ...
Och att axla The Joker efter Jack Nicholson och Heath Ledger är ju också dessvärre nästan omöjligt. Jag tycker att de kanske har satsat åt rätt håll - med en komplett institutionsgalning - men det når inte hela vägen. Eller ens halvvägs.
Cuh-rayzee - men inte tillräckligt övertygande
Hans flickvän är väl den som funkar bäst. Även om jag är allergisk mot tjejer i tros-minimala shorts och hopplösa skor i superhjälte/-skurksammanhang. Eller i alla sammanhang, om jag ska vara ärlig. Men visst, hon är lite charmig på sitt sätt. Och hennes repliker är de som funkar bäst.
Okej, trots väldigt små byxor
För annars är replikerna också det som drar ned den här filmen. Om man ska ha oneliners så får man fantamej se till att de går hem. Nu kommer jag dessvärre inte ihåg tillräckligt från filmen för att kunna återge en enda replik, men oerhört fritt parafraserat så säger krokodilkillen (vad han nu hette) så här: "You are only guests underground, I live there" (detta strax innan han kastar sig ned i ett översvämmat tunnelbanesystem). Han säger också - apropå att till och med den undersköna tros-shorts-tjejen är "ugly on the inside" - att "I'm beautiful". Jag tror att vi förväntas tycka att det är charmigt.
Killer Croc, hette han visst - här iförd 70-talsbrun plyschhuva
När Will Smith sedan också påstår att han aldrig älskat någon, för någonting i stil med att "how could I do what I do if I had?" så vill vi bara stänga av filmen. För allvarligt talat, om inte Will Smith älskat någon, så har ingen av oss gjort det (för övrigt framgår det från första filmrutan att han älskar sin dotter över allt annat, och det är ju heller inte meningen att vi ska tro honom, men ändå).
I övrigt är det något trams med urgamla häxvarelser som ska ta över jorden. Språket de pratar är schysst. Punkt.
And the rest is silence (filmen dör en stilla död efter att indirekt ha uttalat denna berömda replik från Hamlet).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar